Nya Hyss i Arosstrand

Konversationen i Bruna Bönans berså blev alltid en aningdjupsinnig framåt kvällskvisten. Det var hjärntrusten som var samlad kring ett glas ljust....ja, konsulten Solknut i sina moderiktiga solglasögon av njöt en ginochtonic (som han medfört i kyld termos).
Stadens begravningsentreprenör Seved Gravé framförde sin bestämda åsiktatt det är egendomligt hur typer dör ut.
-Jag minns så väl, fortsatte han, den epoken, när varje stad , varje stadsdel hade sitt eget orginal. Nu för tiden är all likadana. Hur i all världen har det blivit så!

- Det är likadant med vovvar, sa Solknut, ena dagen är det pudlar vart man än tittar. Små pudlar, normala pudlar och stora pudlar ser man i legio! Nästa dag inte en pudel så långt ögat når, onte en välklippt pudel i sikte, bara pitbullar och labradorer.Konstigt!

Pedagogen Kartede menade att vi nog aldrig skulle få reda på orsaken. Det är troligen en högre försyn, som ordnat att vi inte ska se sammanhangen.

- Ja , sa Skriftställaren, muntert läppjande en stout, men vi har i vart fall Johannes här i staden. Han är väl orginal så det räcker. Jag hörde att han är idog i sitt arbete att färdigställa gravar. Så idog att han även jobbar sent om nätterna.
- Det äger sin riktighet sa entreprenören Gravé! Vilket osökt leder tankarna till att vi borde spela honom ett hyss, fortsatte han!
- Spratt heter det väl, sa pedagogen läraraktigt!
Så kom det sig att hjärntrusten började smida planer. Pedagogen tog sin cykel och skyndade hem och kom tillbaka med ett par vita bomullslakan. Solknut hade under tiden hämtat kol från bageriets ugn och lånat en sax. De fyra var ivrigt sysselsatta med att förvandla lakanen till förskräckliga spökfiguranter. Så när klockan närmade sig midnatt, smög hjärntrusten anförda av den orädde begravningsentreprenören mot stadens kyrkogård. Ett antal enheter intagen alkohol gjorde färden ganska så ljudlig och lätt raglande. Ett tydligh schande från Skriftställaren och en hes viskning om skärpning, gjorde att kvartetten ganska så ljudlöst närmade sig kyrkogårdsporten.
De kikade försiktigt spejande över muren...och nog stod Johannes döär alltid. Under nästan ljudlöst mummel grävde han en grav i fotogenlampans ljus. De fyra sammansvurna iklädde sig lakan ochnärmade sig den mumlande, grävande Johannes.
BUUUUUU..... RASSSEL... STÖN...
de fyra gjorde sitt bästa för att verka skrämmande, men johannes rörde inte en min. Han bara fortsatte sitt idoga övertidsarbete.
ÄNNU MER STÖN... ÄNNU HÖGRE RASSEL
Kyrkklockan slog dovt midnatt!
Ingen reaktion från Johannes han bara grävde, mumlade och grävde.
Efter fem minuters häftig spökdans och ljudligt rasslande med nyckelknippor och hesa falsettbun började de fyra tröttna. Ljudligt suckande över sitt misslyckade hyss avlägsnade de sig mot kyrkogårdmuren. Nästan samtidigt sågs fyra lakanförklädda personer lämna kyrkogården.
Då reser sig Johannes upp ur den grav, han var ifärd med färdigställa.
För att påkalla uppmärksamhet slår han spaden mot en tom hink, som lämpligen fanns där.


De fyra stelnade till...det skramlande ljudet väckte fasan i dem och de hör Johannes ropa med klar tydlig röst:

-Jag bryr mig inte om att ni är uppe efter tolv, skrek han, men ni får ta mig sjutton inte lämna området!

.