Måndagmorgon vid brasan

Herr Skriftställare och den ludne sambon återvände lätt frusna från en råkall promenad.
Sömnigt smekte den nedfallande snön de två. Inga stora disneysnöflingor, utan små små iskrastaller, "som inte syns, men finns ändå".
Med citrongula oregelbundna asterixer hade gammelsnön  mönstrats av fyrbenta människovänner den sista veckan. Nu började de snabbt förblekna under osynliga iskristallers reningsarbete!
Skriftställaren noterade att idag är det Memorialday i USA. Man hyllar, genom ledighet, medborgarrättskämpens Martin Luther King. Skriftställaren drar sig till minnes denna dag för så längesedan, då nyheterna kablade ut att MLK skjutits på sin motellbalkong. Han hade under hela gymnadietiden beundrat denne man, följt hans tal och "sit-in-aktioner". Han hade beundrat retoriken och förmågan att elda massorna med ord. Samtidigt närmade sig dagen för studentexamen. Franska var ett av de ämnen som Skriftställaren skulle testas i under studentdagens muntliga förhör. Skriftställaren erkänner villigt att han inte var någon vän av det franska språket. Han hatade accenter grava som akuta! Han blev aldrig du med det spräket! Men denna morgon i början av april skrev han med hjälp av lexikon och grammatik ett ode på franska . Det inlärdes utantill och han fick under påföljande fransklektion uppläsa detta ode. Överenskommelse gjordes med adjunkt Gerd att han även på studentdagen inför närvarande censorer skulle fåuppläsa detta stycke.
Med hopp om att enda plumpen i studenbetyget skulle räddas, finslipade Skriftställaren det franska uttalet.
Den stora dagen kom. Ny skräddarsydd studentkostym ikläddes och förhöret i franska påbörjades. Skriftställaren kände sig säker. Han kunde sin läxa.
Adjunkten Gerd blinkade konspiratorisk bakom mörka glasögon. Adjunkten vände sig mot skriftställaren och på en franska , som träffade Skriftställaren mellan ögonen med sådan kraft att all utantill läxakändes mindre ihågkommen. Han försökte ta ordet och berätt om MLK. Men adjunkten envisades med att ställa frågor som aldrig förstods av Skriftställaren. Det hela slutade i totalt fiasko.
Nu kan dock Skriftställaren, tack vare goda kunskaper i övriga ämnen, erhålla sitt studentbetyg och med rättmätig stolthet bära den vita mössan.
Vilken tur att Skriftställaren aldrig mer ombads hålla något tal på franska.