... så sa Skriftställarens dotter en gång för längesedan, då frostnupna knoppar ännu dröjde visa sig blommande.
Hennes fråga ringde i hans öron, när ha betraktade dalande snöflingor utanför fönstret. Hungriga fåglar sitter huttrande i de avlövade buskarnas grenverk. De slåter sog fyllas av frusna bär, som ännu krampaktigt, stelnade i en frostgrimas, på buskgrenarna.
Längtan efter vår, sommar sol brunbrända ben och soligt fågelkvitter, bara växer. Vintermörkret passiviserar Skriftställaren. Även stugvärmens tinande effekt är inte nog. En blick på det djupfrusta landskapet får honom svepa ännu en fleecpläd runt sollängtande kropp. Kvartslamporna brukas flitigt. vete sjutton om han inte ritar solar på väggarna också.
Han längtar till Italien, där små citroner gula, de lysa uppå strand, för onogrannt citera Birger Sjöberg. Detta köldhål, somliga mena tronar på fornstora dar, är en halvårsplåga!
Nu kom talgoxparet tillbaka och pickade lätt på rutan. Kvittret gav löfte om att efter vinter kommer vår trots allt.
Frusna ögonblick!
Stelnade vingslag!
En tröst att idag är vi en dag närmare våren än vi var igår...imorgon kom fort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar