Julstädning

I skriftställarens trevna stuga pågår febril aktivitet.
Allt ska ju vara fejat och klart till den tjugofjärde.
För året nyinköpta julgardiner ska sättas upp.
I detta gardinbytarögonblick så kommer ångesten.
Vill jag verkligen ha julgardiner?
Vill jag verkligen ha gardiner överhuvud taget?
Likt en blixt från klar himmel kommer tanken:


Gardiner inte bara hindrar utsikten. 
Gardiner minskar ju också insikten!

Det börjar ta form

En stor dyr tomt passade inte ihop med hur frekvent närvaron i Second Life är.
Men nu tror vi att det finns balans.
Storlek och kostnader är balanserade med närvaron i den virtuella världen.
Miro och Mopsi de två ludna kamraterna har hittat sin gräsmatta och leker förnöjsamt även när matte och husse är i en mindre digital värld.
Byggnaden vi uppfört är ännu så länge tom. För några för den tanken till Bilbao i Norra Spanien, för andra är det bara ett misslyckat försök att imitera.
Hur som helst!
Snart ska byggnaden fyllas med ögonfröjd och annat, som är mindre fröjd för ögat.
Redan nu kan man dock finna den lilla danspaviljongen och ta sig en svängom, om man så vill!
Dvs om tekniken fungerar!
Vem vet kanske kommer det en skröna från Skriftställarens penna, när man minst anar det!

Det är inte så tätt mellan spridda skurar

Skriftställaren kommer allt mer sällan att sätta ord på pränt i denna blogg!
Att skriva blogg har sin tid, att vara akriv i virtuella världar har sin tid!
Nu ska kraft ägnas åt att frigöra Skriftställaren från tid och rum!
Att leva sitt liv i en tid så rik på teknologiska landvinningar,
som hjälpt honom att både flyga och dansa, sträcka ut händer mot det ogripbara,
att sova och drömma.. så är det nu tid att leva!
Nu ska fågelsängen få låta på riktig och inte i digitaliserad form!
Debatten bland de till riksdag och andra församlingar kommer fortsätta,
ord och tillmälen studsa mellan protestmarscher och plenarsamlingar!
Inget kommer att förändras i det vi kallar verklighet,
mer än att Skriftställaren ska lyssna till symfoni som komponeras
av drillande fåglar, kvackande grodor, råmande kreatur
och mänskliga läten....
Deras ljud kommer att låta som nyblommade körsbärsträd
och natten kommer att vara ljus.. som sommaren är!

Nationaldagsfunderingar blev hans vandringskamrat

Skriftställaren och luden sambo tog en tidig morgonpromenad. Solen värmde skönt. Gångbanorna var befriade från medgångare.
Idag är det den svenska nationaldagen. Några flaggor som stolt vajade mot den klarblå morgonhimlen syntes inte.
Funderingar kring detta relativa nya i att fira den svenska nationaldagen blev en vandringskamrat.
Han drog sig till minnes att det var Arthur Hazelius, Nordiska Museets och Skansens grundare, som 1893 anordnade några dagars fest i fosterländsk anda på Skansen i Stockholm.
"såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustavsdagen, vilken då har firats och hädanefter kommer att firas som svensk nationaldag " (Nordiska museets årsbok 1893)

1916 instiftades Svenska Flaggans dag , som i Stockholm årligen firades på Stockholms Stadion fram till 1963, då firandet flyttades tillbaka till Skansen.
1918 infördes seden att överlämna invigda flaggor till olika organisationer!
1983 fick den 6 juni status som nationaldag.
2005 blev den 6 juni arbetsfri helgdag.
Anledningen till att den 6 juni valdes är först och främst Gastav Vasas intåg i Stockholm 1523.
Funderingar på hur innevånare i Blekinge, Halland  och Skåne ser på detta dyker upp, de var tillhörde ju inte Sverige 1523!
Även regeringsformerna av 1809 och 1974 har nämnts.
Frågan är om Nationaldagen någonsin kommer att firas med samma emfas som  i Norge , USA med flera länder. Den för det stora flertalet lösa historiska kopplingen till den dag talar emot det.

Smörgåstårtan är det många som har börjat äta på nationaldagen, såsom sillen på midsommar, äggen till påsk!

Och en fruktig nationaldagsbakelse sitter väl inte heller helt fel. Denna bakelse på mazarinbotten, toppad med skivade jordgubbar och en kvist citronmeliss.






Ha en glad Nationaldag!

Funderingar arla om morgonen

Skriftställaren och den ludne sambon promenerade mellan nyslagna gräsmattor och nyvaknade fåglars morgondrill. En morgondrill slog även den ludne. Morgonkylan var mycket närvarande och Skriftställaren åmgrade på intet vis att han valt en höstjacka för denna morgonpromenad.
Ännu dröjde solens värme bakom mörka moln. Det nästan luktade oväder, blixtar och dunder.
Skriftställaren undrade om det var den Tyska Åskan, som funnit ett stickspår från sin förutspådda ostliga bana.
Om, tänkte han vidare, man nu nerkyles av den Tyska Åskan kan man då drabbas av den Spoanska Sjukan eller den Engelska Sjukan. Kanske får man en Rysk Snuva!

Nåja han får  vid hemkomsten kurera sig med Danske Kungens Bröstdroppar. Han får njuta kaffet från Colombia  och några Finska Pinnar. Möjligen även njuta någon Turkisk Konfekt.
Undrar tänkte han hur dessa riksdagens garbadinnationalister överhuvud kan leva svenskt?
Nu verkar den ludne klar med sina morgonbestyr. Det han synligen lämnat kvar har ordentligt upplockats och inneslutits i plast och förpassat till närmsta skräpbehållare.
Hemkommen till trevna stugan hör han en röst från den påslagna teven säga:

-Smaken sitter i hålen!
Tydligen reklam för en ost från västligt grannland, som inte smakar någonting!
Kommersiell konsumentupplysning är bra för då vet man, vilken ost man inte ska införskaffa!

Längtar kvällen då han får avnjuta ännu ett avsnitt av The Big Bang Theory, tevekanalernas mest intelligent roliga sitcom......

Nu har han gått in genom porten,

som enligt Dan Andersson " ingen mer går ut "!
Jag minns från tidigt sextiotal en skoltävling i friidrott på Olympia i Helsingborg. Ja då hade ännu denna arena kolstybbsbanor runt fotbollsplanen.
Vi som skulle tävla i sprint, tittade med förundran på den storväxte från Malmö. Han var bra mycket större än oss andra spinkiga i de första tonåren. Björn hette han och var en hejare på att springa fort. Vi var helt utan chans.

Det var med förvåning, som jag några år senare läste om Ricky i tidningarna. Han hade blivit ännu mer muskulös och svingade med äran diskus och stötte kula !
Men visst var det Björn, som numer hette Ricky och som så utklassat oss i sprinttävlingar!
Cirka 25 år senare på Arosvallen i Västerås stötte jag på honom igen. Han var ganska butter, men sprack upp i ett varmt leende, då jag påminde honom om skoltävlingar på på sextiotalets början! Vi skakde hand och utbytte några ord.
På kvällen lite senare hörde jag på nyheterna att han läxat upp dåvarande förbundskaptenen Anders Borgström, om nu inte minnet sviker mig! Han hade till och med givit förbundskaptenen en hurril!
Jag kommer ändå att minna Björn Rickard Bruch som en varm och rolig person.
Minnas allt det han betytt för svensk idrott!
Nu har du äntligen fått frid!
Nu blir det nya rekord, där du nu är!

Ett felsteg eller hur Skriftställaren tappa fotfästet.

Dagens början var int på något sätt olik andra dagars början. Den ludne sambon tycker fortfarande att solens uppgång är den tid då en första dräneringspromenad bör äga rum.
En sådan genomfördes med all nödvändig vakenhet. Visst kan man promenera med luden sambo halvsovande, mer är inte nödvändigt arla om morgonen.
Hemkomsten till trevna stugan var helt odramatisk. Zoegas Intenzo doftade gott från köket. Två smörgåsar bereddes och ett glas juice fylldes. Morgontidningen slölästes och befintlig Suduko löstes. Skriftställaren vägrar dock insända lösning på problem, som kan lösas via besök på Sudukowebsidor. Det är resan som är mödan värd, citerar skriftställaren i tanken en känd dikt!
Efter intagande av dagens första måltid kände Skriftställaren hur livsdandarna fyllde kropp, tanke och själ. Visserligen gjorde en lättare sommarförkylning morgonen mindre njutningsfull.
Den ludne behagfullt utsträckt och njutande tuggande så kallad  Dental Stick!
In i badrummet med hurtig längtan efter att få begjutas av spridda vattenstrålar.

Plötsligt utan någon som helst förvarning, gör Skriftställaren en vågrätt volt i duschlokaliteten. För ett ögonblick upplevs ett totalt vertigo. Höger fot  är hastigt och mindre lustigt på samma höjdnivå som anletet. Två armar flaxar vilt i sitt sökande efter någon form av balans. En annan tentakel söker förtvivlat efter stadigt fundament.
Efter vad som tycktes vara en evighet återfinner Skriftställaren sig själv flitigt betäckande badrumsgolvet. Någon sticker honom i sidan med en rostig förskärare. Med minnen från fornstora dar, då lekamen ärofullt med vighet och blixtsnabbt förflyttade spå olika sportarenor, känner han igen vad en lättare mjukdelsskada är.
Dubbelvikt av smärta förpassar han sig med gutturala smärtutrop till tevesoffan. Den ludne rusar fram i hopp om att Skriftställaren funnit en ny lek.
Nu är så inte fallet och med huvudet på sned uttrycker den ludnes ögon en viss sympati och snart totalt ointresse.
Varje vridning av överkroppen sänder smärta genom kroppen. Varje liten sommarhosta utlöser höga aj-skrik.
Efter ett tag så känner han den molande  värken i  magmuskler. Under en längre tidsperiod prövar han olika sitt - och liggställningar som begränsar smärtan.
Trevligare och mer nyttig morgongymnastik kan utföras!
Men tappar man fotfästet arla om morgonen, så får man inse sina begränsningar ....

Varför har ingen tänkt på detta förut?

Skriftställaren har gett sig in i bilproduktionsvärlden.
Nu kan det ju från mer kunskapsfyllda personer göras invändningar om klokskapen i detta. Men skam den som ger sig, tänkte Skriftställaren och skissade med viss framgång de första innovationerna.

Namnet var givet redan från början! Ska man producera en ny bil ska namnet både vara lite exotiskt och ha ett hemtrevligt surr! Så folk av frejdad stam och andra bered er på årets bilhändelse, när den självgående TIA BRUM släpps fram på höstkanten!
Vadi består då det revolutionerande? Därom torde nog de lärda tvista och i åratal framöver diskutera.

Man tager en vanlig bil vilken som helst. Låter någon begåvad plåtformare banka skiten ur karossen, så att ingen kan igenkänna dess ursprung. Givetvis ska förbränningsmotorn bytas ut mot en eldriven motor. Bänkprov har påvisat, att man nog ska kunna press ut en 150 kilometer per laddning. En kapabel dator installeras i bilen och finurligt sammankopplas med elmotorn. Det är viktigt att datorn har en usb-port.
Ett USB-minne instickes i datorn.
Sedan tar man och kör själv till de mest frekventa resmålen. Låter varje liten svän och hastighetsförändrin, inbromsing och accelaration lagras i datorn, för vidarebefodran till USB-minnet. Från någon av de större bilfabrikanterna stjäles automatisk ibromsning och fickparkering!
I USB-minnet finns nu efter ett par dagars flitig körning, rutternas till avlägsen billighetsaffär för matvaror inprogrammerad. Likaså färdvägen till de från hemmet flyktade ätteläggarna, samt andra mer eller mindre viktiga resmål. Kompatilbel med de flesta GPS-guiderna har bilen även lärt sig att välja alternativa färdvägar i händelse av varaktigt hinder på den primära färdvägen!
TIA BRUM motsvarar alla förväntningar.
Alla dina resor på USB-stickor! Reprisera din färd när helst du så behagar!
Den serverar även en Latte med riskaka om färden varar över 30 minuter!
Det är en lisa numer att ljudlöst färdas mellan den trevna stugan och valda resmål.
Dock... hallå, kan någon hämta Skriftställaren på Supermarknadens parkering.
Glömde programmera in hemfärden!

Naturen bjöd på rojalistisk morgon

Skriftställaren vaknade plötsligt. Som skjuten ur en kanot, fann han sig plötsligt i lodrätt ställning. Fönsterrutorna skakade ännu av den himmelska krevaden. Den ludne sambon, som i vanliga fall intar en avvaktande hållning gentemot krevader och ljusfenomen, visade denna morgon ingen som helst tveksamhet. Här skulle det ut och promeneras. Regnplagg letades fram. Så började denna morgon sicksackande väjande för regnvattenfyllda pussar.
Den ludne tittade på Skriftställaren och hans gutturala ljudande kunde tolkas som en erinran om mötet mellan den  lokale lustigkurren och dåvarande kungligheten Oscar II. Kung Oscar tilltalade den lokale ordlekaren med frågan:
- Jag har hört att Herrn är lustig och blixtrande snabb med lustifika repliker!
- Blixtrar den så åskar den andre, ljöd det snabba svaret!
Det var väl detta, som var det enda rojalistiska, denna morgon kunde bjuda på. För nog både åskade och blixtrade det.
Det var både kyligt, blött och ljudligt!  Med vatten rinnande från det kvarvarande håret ner innanför regnjackans kraglinning utbrast Skriftställaren i fuktig frustration:
- Men Naturen hur mås det egentligen?
Döm om de morgontidiga parets förvåning när Naturen blixtrande snabbt replikerade:
- Det knallar!

Blir det så här, när regeringen förbjuder sitt folk titta på MTV?

Råkade se denna Video, när jag slötittade på Ellen De Generes talkshow!
Delar gärna med mig!
I vart fall mer gulligt än någonting förmedlat i vanligen förekommande musikprogram!
AWESOME!

AIRPLAY - Musiktips

... å långt in på 90-talet sökte vi med ljus och lykta efter inspelningar med AIRPLAY... !
Någon LP från någon i Japan pressad upplaga lyckades vi Spåra. Men visst håller de än idag, snart 30 år efter första utgivningen!

Festen är över....

och andra noteringar i kanten!
John Higgins visade med tydlighet att gammal är äldst! Han besegrade sin unga utmanare, Judd Trump, i en spännande snookeruppgörelse under måndagen. Snooker, detta ädla spel på den gröna filtmattan , detta den gröna filtmattans sudoko! Nu får vi, som uppskattar detta spel fyllt med finess, strategi, bollkänsla, vänta till juli månad, då nästa turnering spelas!
Så har då åter juryn för Polarpriset blundat. En mer riktig beteckning är "slått dövörat till". Återigen har man lyckats förbise Paul Simon och Brian Wilson. Genast ska framhållas att ingen skugga ska falla på Patti Smith. Hon har genom decenier varit en förgrundsfigur för den moderna musiken. Kraftfulla texter musik fylld med power!
Good Vibration, säger bara den. Bara arrangemang och nydaning i användandet av ljud borde vara värt ett Polarpris.
Paul Simons musikaliska resa sedan mitten av sextiotalet har fört honom från engelska och amerikanska influenser över sydamerikanska upptäckter och sydafrikanska influenser.  Men stilla lever hoppet vidare att någon av dessa två musikaliska giganter ska uppmärksammas av polarjuryn!

Infallsvinkel är lika med utfallsvinkel, om man inte skruvar den.....

Han kände sig lätt obekväm med knäppt skjortas, ända upp i halsen, den gummiresårförsedda flugan och de något stela svarta skorna. När hans namn ropades upp och han presenterades, knottrade sig skinnet. Publiken jublade. Han hälsade på sin medtävlare utan att möta den utmanande blicken.
Den första stöten var förlösande. Det lilla vita klotet rullade lydigt den tänkta vägen och lade sig mask bakom ett grönt klot. Han återvände med ett retfullt leende till sin viloplats. Motståndaren lyckades med en trevallare träffa eett rött klot. Han vet att alla säger bollar, men för han var ddet 15 röda klot och sex klot av annan färg också det vita förståss!
Klot för att det hjälpte honom att tänka sfäriskt. Det rensade tankarna och inverkade bra på fokuseringen.
Han såg hur ett rött klot var nåbart. Han ställde sig bredbent, lagom avstånd från bordskanten. Han sträckte det högra benet rakt. Kände hur det stramade igenkännande i knävecket. Vänster ben böjdes i knähöjd. Han kände balansen och stabiliteten. Kön riktades mot det röda klotet. Kroppen vreds lite bort från kön. Höger arm fick fritt spelrum för sin pendelrörelse.
Han fokuserade på stöten. Infallsvinkel lika med utfallsvinkel. Träffa högt och klotet får extra fart. Träffa lågt och klotet kan nästan stanna direkt. Kom ihåg att skruvad träff ger nästa boll rörelse i motsatt riktning.
Osäkerheten kom oväntat. Plötsligen hör han viskningar från läktaren. Prasslandet av godispaket. Det stilla pysandet från öppnandet av en kolsyrad dryck. Han avbryter stöten. Tar ett steg till baka, kritar tankfullt köspetsen.
Lutar sig återigen över bordet. Sträcker högerbenet rakt tills känslan i knävecket finns där. Vänsterbenet böjs för önskad stabilitet. Kroppen vrids från kön, så att högerarmen får fritt spelrum för sin pendelrörelse. Han måttar med små pendlande armrörelser. Kön rör sig fram och tillbaka.

Kom ihåg, att låt inte armbågen röra sig utåt. Pendeln ska vara rak och fin. Vänsterhandens fingrar slutar darra. Perfekt stöd för kön.  Kön träffar klotet med ett tydligt klonk! Han ser klotet ila rullande över den filtklädda bordytan. Studsar i långvallen, utfallsvinkeln perfekt. Rakt mot det röda klotet, som vid träffen lydigt fortsätter det vita klotets åsyftade färd. Studsar i miljökanten och lägger sig retfullt bakom det blåa klotet. Det vita klotet gör, efter träffen, en liten cirkelformad rörelse, det tvekar. Vill nästan stanna, men bestämmer sig sedan för att med accelererande fart färdas mot långvallen bakom gult klot.
Inte helt perfekt, tänkte han när han såg motståndarens ivriga hungriga blick.Han sjunker ner i vilplatsens och funderar på kvällens möte med den unga Brenda.... en annan träff i den unge köförarens liv!

Äggspo

Visserligen har aldrig Skriftställaren haft några gröna fingrar. Därför har också ymniga skördar uteblivit från de land han varit i besittning av.
Döm därför om hans förvåning, då han denna morgon fanna gräsmattan belamrad med äggplantor... en riktig äggsplossion!

För de som till äventyrs har vägarna förbi  denna plats kan upplysas om, att dte går att spela golf på en , med tanke på tiden, vänlig golfbana. Man kan besöka en liten vikingaby eller söka sig till baksidan av fiskestugan, för en satilla svängom. Det går också att besöka en labyrint.. inomhus!  Sedan finns förstås vårt sfäriska galleri med!

Skriftställaren ska så fort påsken är över lägga sig på knä och rensa bort alla äggplantor, så att marken blir skirt grön igen!

Vårdgaranti...

Skriftställaren, som tidigt varit i farten med hundbestyr, läste förvånat på textteve, att Magnus Ladulås förts till Karolinska Sjukhuset.
Tydligen hade remiss från någon vårdcentral skickats om misstänkt benskörhet alternativt hjärtfel eller tuberkolos!
Men HALLÅÅÅÅ!
Karln har varit död i snart tusen år!!!

Man kan inte börja bygga hus på fjärde våningen

Den fågel som följt våren norrut kom så småningom till luftrummet över den lilla staden Arosstrand , där Långtjärns vatten möter land. Fågeln spärrade upp hörselgångarna och förundrades över det tissel och tassel, som hördes från varje stuga. Nu är , i vart fall inte denna fågels , hörsel av bästa slag, så innebörden i de tusen viskningar som hördes förblev ett mysterium för fågeln.
Fågeln slog sig ner på ännu bar trädgren och putsade förnöjt sin fjädrar. Dessa var  slitna och illa tilltygade efter den långa färden från vintervistet.

Ut från en av de trivsamma husen kom en liten grupp. Fågeln blinkade och om han kunde skulle han konstatera att det var sportredaktören Bolle Hurdle, konsulten Solknut, pilatesläraren Tyra Kilison och pedagogen Kartede, som ivrigt samtalande var på väh till konditoriet Bruna Bönan.
Sett ur en fågel perspektiv, så fanns det inget ovanligt med denna lilla parad.
De fyra diskuterade vad som nyligen timat i Arosstrand.
Det som timat var att någon mitt på torget hade rest en staty.
Så djupt i marken var den förankrad att stadens grovarbetare inte lyckats flytta på den! De hade försökt med spett och spade, med dynamit och laser. Men statyn den stod kvar den. På sockeln hade någon ristat in ett hemligt tecken, som ingen ännu lyckats tyda.
De fyra stannade framför statyn och kliade funderande sina alltmer förundrade geniknölar.
De brydde sig lite om statyns utseende, Alla var förundrade över den märkliga texten som var inristad på sockeln.
Bolle Hurdle som rapporterat från flera sportevenang i utlandet menade å sin sida att det var rena grekiskan.
Pedagogen Kartede tyckte, beläst som han var, att detta var ett citat från en mindre känd minoisk tänkare.
Pilatesläraren, den förre toppmodellen Tyra Kilison  uttryckte som sin mening att det var totalt obegripligt. Lika obegripligt had ehon sagt, som det punkiga artdeco mode, som hon en gång tvingats bära på catwalken.
Konsult Solknut förrirrade sig in i talmystikens värld och menade att varje bokstav hade ett numeriskt värde, som om man multiplicerade med en faktor, känd från flera afrikanska stammar, så skulle den sanna meningen bli tydlig.

Fågeln slog sig ner på en utskjutande del av den oformliga statyn och tittade än mer förundar på den möda människor lägger ner på, ur en fågels tänkande, strunt.
Vi gör ett upprop, sa Tyra och ögonen lyste av klarhet! Vi låter alla ge sitt förslag på vad som står. Någon ska väl kunna lista ut det.
Ja, sa Kartede, det är en bra ide. Då man kämpar tillsammans så föds något stort!
Så de skrev av texten . Och snart syntes på varje affischplats den svårtydda texten:

Thealek va nom särs relvinner end försation 

förstande smälvinner snom sön

Finns inte bara ett sätt,

att spela gitarr. Denna afrikanska kvinna har funnit sitt sätt. Vilket skulle få fingersättsskickliga kommunala musiklärare att få hjärtsnörp!

Queens Bohemian Rhapsody i acapellaversion

Bara lyssna och njut!
Det föreligger risk för ståpäls!!!

Nu börjas det igen....

Skriftställaren hade just hört om det senaste.
Mållöst.
Inga spanska influenser satte färg på den allsvenska debutmatchen.
Östra Smålands stolthet blev lika mållösa de!
Annat var det på Kalle Svenssons tid.
Skriftställaren försjönk i nostalgi. Leende mindes han den tid, då alla allsvenska matcher spelades klockan 13.30 på söndagar. Han mindes den surt förvärvade enkronan, som räckte till entré! Hade man ingen enkrona, kunde man söka sig till Olympias norra sida, där i stängslet fanns under flera säsonger några hål i stängslet, som man kunda nyttja... för att plamka in på arenan.
Det gällde dock att se upp för vaktmästare Ohlsson och hans kollegor. Det hände ofta att den som tillfångatogs fick sig en "lusing" innan han, det var i 99% av fallen en han, förpassades ut genom samma hål, som nyss nyttjats som ingång.
På den tiden, somliga kallar den gamla goda tiden, fanns inga spelare med namn som gav sportjounalisterna panikångest när de skulle stava till dem. Nä, de hette Kalle Svensson, Gerhard Andersson, Bengt Salomonsson, Ingemar Svensson, Bertil Karlsson, Sven Espling, Lars-Erik Ahlberg och andra, vars namn var fullkomligt möjliga att stava till.
De ljusa kvällarna, givetvis när alla läxor var instuderade, för vi var otroligt flitiga och idoga skolelever, så sparkades boll på gator, som ännu inte var livligt trafikerade av bilar. Vi som hade våra hem på Stampgatan och delar av Pålsjögatan spelade i Bollklubben Stjärnan. Det var en av bröderna Mäller som tog initiativ till denna klubb. Där fanns Rolle, som senare blev duktig i bordtennis och avancerade till kvartsfinaler i stora SM. Där fanns Pojkarna Rydberg, varav minst en av dem blev språkkunnig och översatte böcker från arabiska. Där fans PolisPer, som senare gjorde lucka som handbollsspelare i Lugi och Karry, kusin till möllerbröderna, som blev allsvensk handbollsspelara i IS Göta.
Vi spelade oftast mot Skogens IS. Där fanns också duktiga lirare, som senare gjorde lycka både i allsvenskan, landslaget och som proffs. Vi brukade spela på planen vid Ändhållplatsen för  någon av spårvagnslinjerna vid Pålsjä tennisbanor. Vi dömde själva och mestadels kom vi överens.
Det var tider det när äran blev vår. När vi rusiga av segerlycka firade med hallonsaft och kanelbullar i någons trädgård. hallonsaft och kanelbullar dög bra också, då vi otröstliga efter förlust tröstade varandra med ropen...
- Nästa gång, då vinner vi!
Kan det råda något tvivel om att Skriftställarens hjärta klappar hårt för di rödblåe, allsvenskan mjölkkossa... de stolta bolltrillarna i Helsingborgs IF!
(även om de numer också innehåller spelare vars namn är nästintill omöjliga att uttala)

Vad är det de döljer?

Som alla dagar, börjar Skriftställaren dagen med en kopp Zoegas Intenzorostning. Ska det vara , Zo Ega!
Därefter, när livsandarna återigen fyllt kroppen med kreativ otålighet och lagom spring i benen, vidtar dräneringspromenad med luden sambo.
Dessa gångaktiviteter innebär förutom muskulär rörelse även en stund då tankar kommer och går. Denna morgon kom tankarna på vinteridrottare, som trots en allt mer närvarande vårsol, uthärdar i finalspel i diverse isidrotter. Visserligen har deltgarna i marginalsporten Bandy fortfarande sitt finalspel utomhud, vilket torde vara en chock, för de flesta utövare av denna aktivitet. Då de numer är vana spela inomhus. En flykt som puckpetare och stenstötande borstande utövare sedan länge klarat av. Vinteridrott utan extra yllekalsonger och halm i skodon! De slutar väl alla som veklingar innebandyklubbar till fromma!

Tanken gled sedan, utan att det egentligen märktes in på politiska konferenser, som numer också mestadels hålls inomhus.
Skriftställaren funderade på, under en promenad som förde honom allt längre från fadershuset, vad är det med mustacher och politiker?

Han undrade vad är det, som ger så dåliga vibrationer, när politik och mustascher sammankopplas?
Engelsmän brukar prata om "Upper stiff lip", men inte är det väl detta man söker dölja. Funderingar på vad mustachen står för, följde Skriftställaren denna vårliga morgonppromenad. Vad är det för personlighetsdrag som understryks av denna läppbeklädnad.

I detta sammanhang ska inte nämnas eller diskuteras vad politiker med helskägg döljer, för då torde utrymmet för dessa funderingar bli allt för snäva.
Nej, han lär hålla sig till renrakade politiker, näåväl undantaget överläppstäckande hårväxt!


Trots att morgonpromenaden blev längre än vanligt och därmed tankarna fick löpa fritt längre tid än vanligt, så kunde han inte komma till någon klar slutsats.

För inte kan det väl vara så , att de med läppbeklädnad har vissa totalitära personlighetsdrag. Nej det finns allt för många undantag från den regeln.

Det är väl bara att konstatera, att det gamla talesättet " läpparnas beklädnad",  hmmm... eller var det "läpparnas bekännelse" får fortsätta vara det, som avgör!

Tankarna  som osökt hittade vägen i hjärnans vindlingar, var knutna till tidiga morgnar för längesedan. då Skriftställaren och salig dotter tillbringade timmar med ett spel till Nintendo, där en eller två så tecknade rörmokare for som galningar längs en snitslad bana. Hoppandes på svampar, ridande gröna och röda hästar.
Den suveränitet, som salig dotter uppvisade lyckades Skriftställaren aldrig nå, utan han fick se sig besegrad varje gång. Hon visste var de hemliga gångarna var, hon visste vila odjur som skulle pucklas på. Dessa virtuella promenader kompades av den mest avskyvärda blippande elektronmusik, som stod att finnas.
Funderingar på varför dessa tankebanor dök upp just nu är något att fundera på nästa morgonpromenad, om luden sambo så vill och vågar!

Två frågor och flera svar

Skriftställaren hade återvänt till den trevna stugan. Dräneringspromenad med luden sambo var avklarad. Tillvänjingen av värmande morgonsol hade påbörjats. Mert litterärt begåvade kanske skulle uttrycka det sålunda, Adaption till Apollons himmelska primaveriska guldskiva! Men nu tillhör Skriftställaren inte den litterära eliten, om man undantar ett verk, som utgavs i Östra Timor och sydöstra Polen.
Istället funderade Skriftställaren på ett citat, som solem lockade fram, den soliga marsmorgon.
" Kan du nämna ett enda fall, där kärleken till detta infernaliska tidsfördriv för dårfinkar har varit en människa till gagn?"

Skriftställaren har sökt i samtida och dåtida citatlexikon, utan att finna upphovsman eller vilket infernaliskt tidsfördriv, som åsyftas! Nu står hans hopp till den belästa delen av denna spalts läsare. 
Vilket tidsfördriv åsyftas och vem är upphovsmannen?
Några pris utlovas icke, utan blott äran blive den rättsvarandes arvedel!

När vi nu väl är inne på citatens parnasser kan det vara lämpligt att göra ytterligare en efterlysning. I en intelligent komediserie, så kallad sit-com!  Kamratgänget hade ägnat flera timmar åt, att på varsin laptop  spela onlinespel. De satt runt ett litet soffbord i den lya som hyres av nedan givna citats uttalare. De var ganska så utmattade efter onlinespelande. En  i kamratgänget utbrister frågande.

"Det är gör en riktigt utmattat spela onlinespel. Vem vill följa med och prova min virtuella pool i Second Life?"

En rollfigur och en sitcom efterlyses.
Såsom tidigare utlovas inga pokaler eller andra synbara bevis på rätt svar. Äran blir vinnarens arvedel.

Spridda Skurar

Skriftställaren såg med stigande förvåning på teverutan. Herr extremnationalisten stirrade med förstorade pupiller och utan att blinka på tevejornalisten.
Tevejournalisten frågade hur garbadinnationalisterna ställde sig till det ökade lidandet i norra Afrika.
Svaret blev, om än inte ordagrant;
- Det finns 40 till 50 miljoner flyktingar i världen och Sverige kan ju inte ta emot alla dem. En sådan oansvarig flyktingpolitik vill vi inte ha.
Sedan hänvisades till FN och dess flyktingorganosations arbete i området.
En sådan oansvarig garbadinnationalism, ingen nationalism överhuvudtaget, vill Skriftställaren ha!

The Big Bang Theory en av de mer intelligenta tevekomedier just nu.
Fler sådan tevekomedier vill Skriftställaren ha.

Ölmästarna, en teveserie om hur man brygger öl i olika delar av världe. Hur man kan återskapa öl, som man trodde gått förlorade. Äntligen ett matprogram för oss som passerat fasen, att endast fast föda och soppa bör intagas.
Fler sådana ansvarsfulla matprogram vill Skriftställaren ha!

I övrigt så tar sakta utformningen av Art Island form. Konstgloben har kommpletterats med  tidigare byggnader. Sådana byggnader som i sann miljövänlig anda nu återanvänds.
En del formationer är uthällda här och där.
En trevlig, men ickesvår golfbana slingrar sig mellan byggnader, vatten och diverse tillverkade formationer.


Nu måste lunch förberedas och anpassas till händelser som teliviseras från det bistert kalla Sibirien.
Inte vill Skriftställaren missa tevekommentatorernas lapsusar, som när herr sportkommentatorn utbrister:
- Ferry kommer att knäppa tysken på upploppet!!!!!
Inte vill Skriftställaren missa PANGBRUDARNA i skidskytteVM!

På främmande tungomål

Skriftställaren satt, som vanligt så här dags på dagen, djupt nedsjunken i läsefåtöljen.
Morgonen hade varit snäll mot honom. Inga mygg eller andra surrande vingbeklädda varelser hade stört mötet med den nya dagen.
Även postverket hade visat sig dugligt och levererat!
Kaffet ångade förföriskt i sin behållare på det lilla soffbordet.
Kort sagt ett gott tillfälle att ägna en stund åt att sprätta brev och läsa dem.
Från förläggaren hade nedslående besked sänts. De hade inte, trots all god vilja i världen, funnit det aktuellt att ge ut verket "Till vänster om paradiset". Några större invändningar om alstret litterära kvaliteter hade de inte. De fann dock ämnet var något udda. Skriftställaren torde tänka på, sa det att över 296 sidor beskriva hur man steker fläsk inte torde tilltala den stora publiken..
På grund av vad som ovan anförts tvingas de refusera insänt manuskript.
Ett spydigt PS medföljde i vilket det undrades över vad titeln hade för gemensamt med innehållet i boken.
Nåväl, tänkte Skriftställaren, nu är ju inte det kokta fläsket stekt i hela världen. Han fick nöja sig med att alstret givits ut i så exotiska länder, Östra Timor och sydvästra Polen. Huruvida de nu var översatta korrekt, kunde skriftställaren inte veta. Ett land där man kan heta Kzcsot, som översättaren gjorde till ett av språken väcker ju vissa misstankar.
Han hade med stor möda försökt läsa den polska översättningen, men med tanke på tungans välbefinnande avslutat nämnda försök. Han var övertygad om att översättningen hade 95% fler konsonanter än vokaler. Sådan läsning bör överlåtas åt de som tumvrickande tungomål behärskar!
Efter att kastat ett anta räkningar beslutade Skriftställaren att utebliven royalties fick ersättas med en kopp kaffe från Zoegas!
Så blev morgonen dag i den lilla skrivarstugan!

Passa dig...

..., om du för vana haver att äta hamburgare på visst snabbmatsställe. Frankt öppet och utan omsvep förklarar detta snabbmatsställe att det är tisdagar som gäller. För på Tisdagar har de nya hamburgare!
Det är bra att det finns kommersiell konsumentupplysning, så att man vet vilka dagar som de bara har gamla hamburgare!

Sen är det synd att en så duktig och överlägset bäst skidåkare ska vara så liten som människa. Han får nog fortsätta staka sig fram här i livet!

I övrigt har Skriftställaren fått sin dom. Ja, rent åldersmässigt.
Det var så att han var ute på sedvanlig dräneringspromenad med luden sambo. En ung pojke hälsade glatt och ville hälsa på den ludne. Vi samtalade en stund. När han fick veta vad den ludne hade för namn, så sade han sitt. Ett efternamn, som få har. Skriftställaren  mindes tydligt en god vän från skoltiden, som hette så.
-Ja du, sa Skriftställaren, då har din pappa och jag gått i samma klass!
-Nej, sa den unge, plötsligen förvandlat till en ung spoling, det var inte min pappa utan min farfar!
Hej du ungdom, så plötsligt du försvann!

Nääää, nu får det vara nog....

Behagligt tillbakalutad i tevesoffan följer skriftställaren vinteridrottare i legio. De far utför mellan pinnar. De svänger hit och de svänger dit. Andra far med anleten draperade med frusna formationer av svett och saliv. De mer hopplösa fallen sysslar med att genom luften flyg. Som v-formade flaxande sparvar flyger de och "lärkan i skyn slår en drill"!
Detta är väl gott och väl, för de går att titta på i reklambefriade kanaler. Men vill man se program i andra kanaler, så avbryts de titt som tätt av så kallad kommersiell konsumentupplysning. För att undvika att bli bombad av krämer som, gör ett skrynkligt ansikte slätt. För tvivlat växlar man till annan kanal, där det frejdigt utlovas oöverträffad tvättkraft, blott man rätta märket handlar. Någon med ett sunkigt handfat, får sällhetens ansikte bara de rätt rengöringsmedel brukar. En konspiration är helt tydligt vid handen, då reklampauser förekommer samtidigt i alla kanaler.
Nu fruktar man för hur en av kanalerna, som köpt rättigheter till knallsuccen skidskytte, ska förstöra denna ädla tevesport, genom att lägga in inslag om miljörena bilar och strykfria ansikten.
Å när man väl lyckats någorlunda komma ro över denna konspåiration, så blir man  upprörd över hur vissa politiska partier, söker effekter, genom ryktesspridning. Ur djupet av extrempolitiska träsk visar garbadinnationalisterna sitt rätt ansikte!

Nää, nu ska jag försöka passa en reklampaus, för att se huruvida acnekräm faktiskt hjälper mot acne... tycker ju det borde heta anti-acnekräm, men det är en annan historia!

Crystal Bowersox

Det är melodifestivalnederbörd i konungariket.
Många kommer ladda upp med diverse drycker och tilltugg och gnälla över låtval, artister och annat! Fyllda med allehanda gott såväl fast som flytande beklagar de sig för varandra över hur dålig meloditävlingen är.
Tur att det finns olika musikprogram på datorn, så det går att leta fram guldkorn. En av skriftställarens favoriter, se rubriken, gör en gammal beatleslåt till sin egen, även om man kan ifrågasätta blåsinstrumentet från australien!
Håll till godo och njut av Crystal B's version av Come Together!

Raul Midón State of Mind Veckans Musiktips

Skriftställaren suger begärligt i sig musik. Förutom Elivis Costellos program är Jools Hollands program sådana musikprogram han gärna återvänder till.
Blev påmind härförleden om denne eminente sångare och gitarrist och delar gärna medmig. Det finns säkert fler som uppskattar detta.
Mina kvinnliga och manliga läsare jag bjuder er Raul Midón:

Idag på många ställen runtom i världen firas minnet av Sankt Valentine, en präst som levde på 200-talet i rom!

Ett undantag för firandet är innevånarna i Belgorod i södra Ryssland.
Där har myndigheterna förbjudit firandet av Valentines minne, därför att myndigheterna vill " säkerställa de ungas själsliga säkerhet".
Ett förbud som säkert flera i makteliten i Kreml applåderar. Då presidenthustrun Svetlana Medvedeva 2008 tog initiativ till  "Familjens, Kärlekens och Trohetens dag". Helt uran helgonanknytning är inte heller denna dag, då det ska ses som ett minnesfirande av helgonen Peter och Fevronias äktenskap. De två är ju också i den ortodoxa traditionen äktenskapets helgon!
- Stämningen kring alla hjärtans dag är omoralisk, orysk och kommersiell. Det finns ingen anledning fira den, säger Grigory Bolotonov, talesman för Belgorods guvernör.

I Second Live kan besökare helt befria sig från sådana ovan beskrivna helgonstrider och ryskt maktspel.

I Second Life kan besökare helt hänge sig åt festyra och festivitas i övrigt.

Så vi ses säkert högt ovan molnen vid Svenska Ambassaden i Second Life.. en fest som arrangeras av en handfull rutinerade och duktiga festarrangörer.

Det blir artister, skivsnurrare och priser fulla med hjärta!

Skriftställarens gav upp sin karriär som alpin skidåkare, när han stod på toppen

Skriftställaren tittade i dagboken for slutet av 1972.
Där stod det med stora bokstäver.

BESLUTADE ATT IDAG AVSLUTA MIN KARRIÄR SOM ALPIN SKIDÅKARE.PASSAR BRA DÅ JAG IDAG BEFINNER MIG PÅ TOPPEN!

Lite längre ner på samma dagboksida står med betydligt mindre bokstäver. Beslutade ta liften ner i dalgången, då de nedfarter som bjöds verkade allt för farliga.

Ett möte när natt möter morgon

Skriftställaren hade inte alls förväntat sig att morgonen skulle bliva som den blev. Morgon och morgon, det kan ju diskuteras. Inte ens sommartid hade kunnat locka upp solen så där tidigt. Det flimrande ljuset skapades av morgonsändningar från någon nyhetssändning på televisionsapparaten.

Helt klädd i vitt satt hon där i korgstolen. Hon såg på skriftställaren och log ett leende fyllt med godmorgonhälsning. Så började hon tala.

-På intighetens mörka hav ror jag min eka. Strävan att en gång möta land är en hopplös tanke. Min vänstra åra sjunger sången om det som varit, då jag var någon som gjorde intet. Den högra åran vilar stilla nynnande en serenad om det som kan bli, då jag är ingen som gör ännu mindre. Vågorna slår mot relingen . Med markanta brasstoner spelar de sonaten om tystnaden. En sång om den längtan, den saknad som tystnaden är.
Hennes ögon ser på Skriftställaren, med en värme som sakta smälter morgonens frost.
Hennes milda röst skrämmer fallande snöflingor.
Hennes korta berättelse gav morgonens tystnad liv. Morgonens ännu färglösa dager bryts till sprakande mosaik som ger tystnaden röst!

Med en suck stiger hon åter i sin eka. I ro  med tysta årtag försvinner hon in i dimman på intighetens hav!

Hur var det nu Runeberg skrev...

.. ge mig något som idag hjälper mig på mina ben, men i morgon gör mig sjufalt värre.....
Skriftställaren kunde lätt göra dessa ord, citerat fritt ur minnet, en morgon för nästan en vecka sedan.
Han vet inte hur många av er, som vaknat en morgon. Känt hur något vaddmalsliknande sakta rör sig i munnen. Strupen torr, efter att sovande andats oralt hela natten. Att försöka andas nasalt är inte att tänka på, det är bara helt igengrott.
Det vaddmalsliknande kan efter närmare efterforskning igenkännas som ett stycke tunga.
Huvudet är fyllt med små varelser, som ihärdig begagnar hammarliknande föremål för att bearbeta insidan på skallbenet. Det känns som vinterns kyla flyttat inom hus. Pannan het . så man nästan kan steka morgonägget på det. Samlar krafterna. Luden sambo känner inget medlidande, ut ska han. Så det är bara trotsa hälsoläget och stapplande göra en minidräneringspromenad. Måhända är det denna eftergift till behövande luden sambo, som gör att hälsoläget inte märkbart förbättras.
Ser någon tennismatch på televisionen, slumrar till hälften och tror det är baseball de spelar , när ögonen sakta fokuserar på missarna.I dvalliknande tillstånd ser han de under 23 tävla i skidskytte. Namn som inga referenser ger. Okända tyskor och ryskor far som skållade råttor mellan snövallarna.
Han konstaterar att kvinnliga skidskyttar är ena riktiga pangbrudar!

Den första tisdagen i februari äntrar han det andra livets parnasser. Konstaterar att att närmare 700 personer passerat igenom Skriftställarens och partnerns expohall på Zindra Art Maze. Det lilla vildsvinet, han med mycken möda knopade ihop har i sin nätupplaga rönt uppskattning... tänka sig att 15 stycken nätvildsvin nu finns i andra avatarers inventarier. Ja de kanske till och med har den framme och tittar på den.

Han konstaterar att orken räckte till ett kort besök, sedan blev tystnaden efterlängtad och horisontalläge eftersträvansvärt.



I tystnaden finns nog saknad efter det som inte tyst är!

Se det var en resa det....

Skriftställarens ansikte antog alltmer likheter med sonens basfiolsfodral. Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar  skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.

I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad  postal tjänsteman på gurtarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Därav den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.
I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.

Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.

Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av januari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem  tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att Skriftställaren den 24 januari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Skriftställaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:

Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!

Rapport från verkligheter

Det har slutat snöa nu. Marken insvept i ett tunt nysnötäcke. Den ludne sambon och Skriftställaren himself har beslutat att kombinera dräneringspromenad med inköp av nödvändig materia att inmundiga lite senare. Så en helt vanligt dag.

I den andra verkligheten har en av de stora konsthändelserna haft sin början. Art Maze, som exponerar drygt 30 olika SL-artister och en kalejdoskopskakare, har startat med en strid ström av besökare. Skriftställaren och Andra var där mitt i natten och hälsade på besökare i den gemensamma utställningslokalen.
Uppfinningsrikedomen är stor hos den månghövdade utställningsskaran. Här vet man hur scripta en prim. Här vet man hur använda megaprims  och texturer. Det är inte utan, att Skriftställaren rekommenderar ett besök.  En maze att med förtjusning vandra vilse i. En maze att finna det egna rummet där upplevelse skänker eftertanker eller bara stilla ro!
Nu ska Skriftställaren ut och halka på nederbörden i samverkan med luden sambo.
Livet är glatt!

Så svart det blev

Skriftställaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och kolla vad familjen haft för sig.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som den alltid brukar göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om at5t tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och datan verkligen är korrekt anslutna.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om dataapparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod skriftställaren!
Inget! Intet. Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser upp för skriftställaren. Han blir fånge i sin alldeles egna verklighet.
Högstövlarna på!
Pulsande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrån snön smält undan. Reserervskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom snö till luden sambos gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!
Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i Skriftställarens stuga.
Nu kan verkligheten även bli virtuellt verklig.

Med vånda å glatt humör

Till sin egen stora förvåning hade skriftställarens kalejdoskopbilder accepteras för att visas på en konsthändelse. Zindra Expos Art Maze, som tar sin början den 21 januari.
Vid flera tillfällen har han vandrat omkring och sett hur andra med skicklighet och talang byggt upp fantastiska skapelser, så väl utställningsutrymme som bildverk. I sanning kan sägas att ingen gjort en tavla, ingen har fallit ur ramen utom möjligen skriftställaren själv då.

Art Maze är projekt, som drivs i samverkan med Linden Lab och hur många artister som medverkar blir  han inte klok på. De står konstnärer som spön i backen på de utrymmen som finns tillgängliga. På ett hörn finns även herr Kalejdoskopskakaren med. Hans bilder har inga dolda budskap, utan är hans lust till form och färg som skakats fram.
Att skriva blogg blir allt mer sekundärt. Så de få blogginlägg som här kommer publiceras, får eventuella läsare  läsa flera gånger i stället.

Eller inte läsa allt!






Kan också meddela att efter flera promenader i tövädret, så är det glatt!