Det har varit partimöte i Arosstrand

Herr Skriftställare var närvarande å yrkets vägnar på ett partimöte i stadens idrottshall. Han fann de olika debattinläggen i de förhandlingar som pågick något tröttande. De verkade vara skrivna av samma penna och lästes monotont upp av olika personer, nästan uteslutande maskulina personer, som all tycktes något ovana vid att behöva bära kostym och slips.
Budskapet blev allt tydligare ju mer det upprepades. Det finns en konspiration i beslutsfattarnas korridorer. De sju partierna i stadens parlament har ingått en allians. Syftet sägs vara att öppna Sverige för muslimska immigranter. Allt det som vi medborgare, kan förfasas över, tycka vara mindre bra är denna sjupartiallians, ivrigt understödd av arbetarnas organisation, fel.
Bara vi, fortsätter talarna, i Arosstrandsförbundet, ser sanningen. Därför får vi medborgarnas sympati. Därför kom vi nästan in i det europeiska parlamentet. Därför kommer vi att bli det största partiet i nästa års val.
Gäspande, uttråkad smög sig Herr Skriftställare ut i foajen och införskaffade en kopp kaffe. Han kom att sitta ganska nära några i Arosstrandsförbundets mer prominenta kostymbärare.
- Den som är svag, sa en herre med blågul slips, måste duka under, blott den som är stark har ett berättigande i vårt samhälle.
-Du har så rätt, sa en herre ivrigt mumsande turkisk konfekt, vi måste inse att statens roll är att besegra de svaga och skapa livsrum för oss , de starka.
- Då måste vi sätta det, som hittills kallats demokratisk valprocess ur spel, instämde en herre i beige kostym och brun skjorta, vi måste se till att nationen får en stark ledare, som företräder folkets sanna vilja.

Herr Skriftställare rös och tyckte han hört det där förut. Han svalde den sista klunken kaffe, tack och lov att de serverar colombianskt kaffe här, tänkte han, och återvände till sessionsalen.
Ledaren av Arosstrandsförbundet hade äntrat talarstolen...

... Våra städer idag har inga minnesmärken som behärskar stadsbilden, inget som kan utgöra en symbol för själva vår unika kultur. Så var det tidigare i alla stora nationer. Nästan alla reste monument över sin egen storslagenhet. Se hur jämmerligt det blivit i våra städer ingen balans alls mellan offentliga byggen och enskilda muslimers affärer, inget som är uttryck för vår storslagna kultur.
Detta, ärade förbundsbröder, är ett tecken på samhällets sjunkande kultur och nationens sammanbrott. Vårt samhälle kvävs av muslimernas mångleri och dyrkande av främmande gudar.
Nej ärade förbundsbröder hittills har inte våra beslutsfattare agerat helhjärtat. I stället för att en gång för alla krossa den muslimska hydrans huvud med en brutal karatespark så slickar man dess bakre del.
Vi måste förstå, vi är en överlägsen kultur och är tusen gånger mer värdefull än den invandrande kulturen, som hotar göra vårt land och kommer göra vårt land, till terrorismens hemvist på jorden.
Vi har ett högre mål, mer ädelt än den sjuhövdade hydra som nu regerar landet, och vårt folk kommer ge oss mandat att nå detta höga inre mål vid nästa års val.

Nästan kvävd av de välregisserade applådåskorna valde Herr Skriftställare att lämna mötet. Under promenaden hem till stugan kände han en sång växa fram i hans inre, en sång om frihet, om kamp mot förtryck, om kamp mot totalitära partier....

....Upp till kamp