Samtal tidigt en söndagsmorgon

Herr Skriftställare vaknade varje morgon finnandes filt med tillhörande lakan försvunnit under natter. Denna söndagsmorgon var inget undantag. Han fann den ludne i köket inredande en boplats med den filt och bifogade lakan, som så mystiskt försvunnit. Efter lämpliga bannor och återställande av ursprunglig sovplats drack herr Skriftställare en kopp kaffe. Han kände hur livet sakta återkom!
Han kopplade den ludne och med ny aptit på vad agen skulle bjuda styrde han stegen mot den Napoleon Johanssons café.
Hann fann några av vännerna ivrigt inbegripna i ett samtal. Då och då hördes också ett sörplande ljud av kaffedrickande.
- Jag blir så förundrad varje gång jag ser hur barnen går upp i sina lekar, sade den alltid korrekt klädde ungdomspedagogen Kartede! De blir verkligen sina hjältar och idoler!
- Jo, men det är väl en av barndomens välsignelser, sa den före detta modellen Tyra Kilison, det är ju deras sätt att forma en identitet, utforska vem de egentligen är eller ska bli!
- Det är inte bara barn och ungdomar som lever så, sa den alltid allvetande konsulten Per-Allan Solknut! Flera arbetsplatser jag besökt har det alltid funnits vuxna, som med en liten detalj eller med val av klädsle o dyl, visar att de egentligen ville vara någon de inte är! Jag minns försäljningschefen på en större chokladindustri, som varje fredag eftermiddag bytte om till elviskostym och satt på sitt kontor och spelade Are you lonely tonight på en kam!
- Haha, skrattade Napoleon, som passerade med ett fat nygräddade äppleknyten, du menar Bosse P, ja jag har mött honom med. Han kom hit engång iförd såväl vi presletutstyrsel som gräddrosa Cadillac. Men han var nog inte möblerad som andra där uppe i hjärnkontoret, avslutade han sitt inlägg och uppslukades av cafét inre.
Herr Skriftställare noterade på sin laptop vad de morgonkaffedrickande vännerna avhandlade och mindes vad hans kusin betendevetaren Franz-Gösta brukade påstå.

" Även vuxna behöver ett rum där deras fantasier och drömmar kan bearbetas. Där de kan leva ut sina drömmar om att få vara den de ville vara men aldrig blev. Många betalar dyra arvoden, för att ligga på min soffa och berätta om detta. Andra sköter det själva på sin kammare. Det viktiga är att vi terapeuter hjälper dem att balansera dessa drömmar, så de inte kommer att leva i en lögn. Deras fantasier får ju inte gå så långt att de skadar andra. Alla tycks dock behöva ett utrymme att få leva ett andra liv..."