Rykte i Arosstrand..... på årsdagen av unionsupplösningen mellan Sverige och Norge

Herr Skriftställare tittade ut genom köksfönstret och beskådade flaggan, som förnöjsamt rörde sig i den kyliga oktobervinden. Han kände igen flaggan, från historielektionerna. Lektionerna som han som ung student på Högre Allmänna Läroverket för Gossar bevistade. Hur Lektor Brunte, med emfas menade att unionsupplösningenm var ogiltig och ett falsarium.
Den promenadkopplade ludne sambon tittade med förvåning på Skriftställarens hastiga uppbrott från frukostbordet. Tillsammans lämnade de trevna stugan och promenerade målinriktat mod trädgården, där unionsflaggan fortfarande förnöjsamt rörde sig i takt med oktobervindarnas böljande dans.

När han amlände till flaggstångens hemvist. Såg han hur en grupp på fem svartklädda personer med böjda huvuden, sjöng sorgesamma sånger. Tyst steg de molltyngda sångerna, smekande den vita flaggstången. Herr Skriftställare igenkände flera av de församlade och lyckades påkalla konsylten Per-Allan Solknuts uppmärksamhet. Solknut släntrade makligt över till Skriftställaren.
- Får en enkel radskrivare ödmjukt fråga, sa Skriftställaren, vad sysslar ni med?
- Vi är en liten förening, som på årsdagen av unionsupplösningen, samlas arla om morgonen och sörjer att våra förfäder inte insåg storheten i ett förenat Sverige Norge, sa Solknut med..ja var det inte tårar som salkta trillade nerför konsultens kind!
- Men det måste väl ändå vara den mest onyttiga föreningen som finns, sade Skriftställaren förvånat.
- Jag är inte av den uppfattningen, svarade Solknut, det förekom en del oegentligheter vid unionsupplösningen som troligengör att vi fortfarande är ett land, en union. Det har visat sig att den norske statsministern Christian Michelsen, glömt sitt sigell i Oslo. Han använde istället det sigill, som tillhörde Karlstads Borgmästare Carl Moberg! Visserligen samma initialer, men frågan är, mästrade Solknut, huruvuda en överenskommelse kan anses giltigt, då inte rätt sigill använts!
Nu anslöt den från Ålesund inflyttade Sygun-Marit Syltbakke och lät påskina att en fortsatt union mellan de två nordiska länderna skulle ge Sverige ett bättre landslag i skidåkning och Norge en väsentligt förbättrad fukost och lunch-kultur.
Hon menade att den svenske statsministern Christian Lundeberg var medskyldig, då han mutat den i Karlstad utsedde borgmästaren med finska piroger, för att han skulle låta den norske CM använde den svenske CM's sigill.

- Men sådana illvilliga rykten kan ni inte basera en förening på, protesterade Skriftställare. För att understryka emfasen in husses protest, behagade den ludne markera revir alldeles för när Solknut's vänstra skånk.
Nu var Solknut så inne i sig agitatoriska belägenhet, att han inget märkte.
_ Illvilliga rykten,sa han, kan garbadinrasisterna, så kan vi, fortsatte han, detta är en rättvis sak och vi vill återupprätta Bernadotternas urfader, som så såg nyttan med en union med lusekofternas land! Ja även den svensle monarken vid tillfället var emot det hela. Så vi är i gott sällskap.
Jasså, sa Skriftställaren du menar den monark, som mötte en slagfärdig västgötabonde och berömde honom för hans kvickhet, varvid denne replikerade... Blixtrar den ene, så Oscar den andre!
- Exakt den samme replikerade Syltbakke. Vi går till kamp med slagordet Förlora vi Finland till ryssen, vinner vi norge från dansken.

Med de orden ringande i öronen suckade herr Skriftställare och återupptog den avbrutna morgonpromenaden. Han insåg att det finn föreningar för alla tokar i denna värld! Nåväl ett är klarlagt idag den 26 oktober, men 1905 , så undertecknade det avtal, som gav Norge dess självständighet och Sverige flera OS-medaljer mindre.