Förvinterns Första Frugala Frost

Arla stod han upp, den morgontrötte Skriftställaren. Lät bara fötter försiktigt vänja sig vid morgonkalla golv. Ivrigt påhejad av den ludne sambon iklädde han sig passande persedlar för en första promenad. Förhoppningsvis ska denna tillfredställa den ludnes under natten samlade behov.
Morgonens kyla attackerar de tvås utträde ur husets värme.

Den ludnes trampdyneförsedda tassar beträder de lätt frostnupna gräsytorna.

Nästan ljudlöst frasande höres han strosande uppsöka första bevattningspunkten.

Herr Skriftställare noterar hur gryningssolen reflekteras i de av frost sockrade rönnbären.


Som vanligt i dessa skiftningar mellan höstvärme och förvinterkyla ser de två flera morgonvandrare, som inte anpassat sitt persedelval utan huttrande ilar mellan ytterdörr och och fordonsval. Någon värme får de, då de med frenesi och måhända dåligt morgonhumör skrapar frosten av vindrutor.
Det är som den danske humoristen och dagverspoeten Piet Hein skrev:

"Nu kommer åter
den näskalla tid,
då var och en
med underbett
blåser ljum luft
på sina näsor."