Rött eller grönt eller ngt mittemellan

Söndagkvällen kom fortare än väntat Helt plötsligt var den bara där. Kanske beroende på att skriftställaren under dagen ägnat sig åt väsentligheter, som totalt fick honom att tappa begrepp om tid och rum.
Loggade in och landade efter ett tags väntan på galleritunet. Inte länge behövde han vänta ensam utan snart nog anlände även vän Second och vi kunde tillsammans hjälpa några vilsna besökare tillrätta. De två damerna pratade bara italienska, men vi lyckades förstå att de trodde de kommit till en klinik, där man kunde prata om hur få bebisar i sitt second life. Vi letade bakom varje tuva, men någon sådan klinik kunde vi inte finna. Vi enades om att någon gett dem fel Landmärke och informerade hur man kunde hitta rätt.
Därefter begav vi oss till ormdricka för att till Frostlands skivsnurrande virvla runt uti dansen. Och visst virvlade vi tillsamman med de övriga. Herr skriftställare tänkte efter nästan en timmes julrockmusik,
- Undrar om man hinner bli trött på musikvevandet av julmusik , innan julen verkligen är här!

Låtvalet var bra, det svängde och dansen flöt på bra. Snart nog började " blixtarna stå som spön i backen" (Seconds replik) i den del av världen som hyser underbara Second. Med ficklampa i högsta hugg och våndande över risken bli strömlös, flydde Skriftställlarens partner den virtuella världen.

Herr Skriftställare föll till föga för en inbjudan till en Norska julmarknaden innan också han flydde in i den verkliga verkligheten.

Glöm inte bort att Lucia hon finns

Alla har chansen! -Så här gör vi i år.

Alla som vill vara med i tävlingen får vara med - den som kanske gör att just DU blir 2009 års Svenska Lucia.

Ta en bild på dig själv - ta en ny med luciakrona - LM till den du får gratis via ”Swedish People in SL” och skaparen Cur: �� - eller ta en gammal - ta en stylad, ta en mot vitt bakgrund, ta en var som, hur som. En som du är nöjd med. Sen mailar du den till juryn som nås via:

Mailas till: misstinadahl@gmail.com

Döp bilden och texten och mailet till ditt avanamn och 2009.

Du skall/måste - även skriva en kort text om varför just du vill bli årets Lucia 2009. Lite om din bakgrund i Second Life och vad du gör i Secon Life. Kort! Rakt av hur du känner.

Senast den 5e December måste din bild och beskrivning vara inne hos oss. Vinnaren meddelas dagen efter. Och sen... övar vi... och övar!

Du måste LOVA och hålla en sak om du vinner. Att vara/närvara/vara med som Lucia den dagen och den kvällen och på Svenska Ambassadsimmarna. Du måste vara med på ett antal ”övningar” med att gå i Luciatåget - innan själva Luciadagståget som är LÖRDAGEN den 12/12.

I år bestämmer en jury vem som blir årets Lucia 2009.

Juryn då? Ja det är de som arbetar med att göra vår Svenska Lucia 2009 för er alla - för oss alla och för alla ni tar med er till Luciafesten Lördagen den 12/12.

Kom den Lördagen den 12/12 på en kväll i Lucias tecken... ta med era vänner och även utländska vänner för att visa en unik Svensk Tradition. Och det i Second Life - precis nedanför Second House of Sweden - vår stolta Svenska Ambassad i Second Life.

Vi lovar ett vacker Luciatåg - en vacker Lucia (kanske just DU!) sotare, tomten och pepparkaksgubbar. En stor bock som rent brinner i år igen? Julmusik och Disco hela kvällen och natten.

Mer info kommer.... :-) och det vet ni att det kommer från oss. Vi delar med oss...

/Tina

Första advent på Art Island och att gradera gallerier i SL

Så här då det nya kyrkoåret börjat och fyra söndagar framöver ska vi varje söndag tända nytt ljus.
Så är traditionen ocjså på Art Island, men där har vi kanske tropikaliserat adventstaken något.
Nu spelar detta ingen större roll, för det är väl ändå tanken som räknas


När första ljuset tändes
ett kokboksblad vändes,
tanken till julgröt sändes
matoset i köket kändes!

Så läste skriftställaren för sig själv, fylldes med andäktig adventstämning och tände det första ljuset. Dagligen så kommer det en handfull människor på besök och kikar runt och njuter. Hmmm, får man i vart fall hoppas. De glada vovvarna på galleritunet, är oftast de som står för välkomstritualerna.

För att råda bot på detta, att inte kunna veta vad besökare tycker, har vi anslutit oss till ett ratingsystem, som läser av vad besökare tycker och publicerar detta. För att fler svenska och andra besökare ska kunna trycktycka har ett antal stationer satts upp på galleritomten. Ni står nära en av dessa stationer och trycker på1,2,3,4, eller 5 Stjärnor. Då är ni med och ger ett av d svenska gallerierna en plats i galleriernas "Michelin Guide".














Man kan även genom att använda kanal 8 ge ett kort skriftligt omdöme!

Vare sig ni vill komma se på adventstaken, jaga julklappar och/eller stjängradera oss är ni välkomna. Givetvis går det bra att bara vandra runt titta på konsten med!
Här är snabbfärjan till Art Island: http://slurl.com/secondlife/Honeydew/224/161/22

Fredagkväll

Herr Skriftställare var förhindrad av aktivitet i det verkliga livet och kunde inte närvara vid invigningen av Centrum för svensk kultur och historia. Han hade gärna velat vara med då centrumets ambition och inriktning faller honom på läppen.
Det ska bli väldigt spännande att se hur personerna bakom centret presenterar och ger innehåll till epitetet "svensk kultur". Herr Skriftställare som under tidigare år sysslat mycket med detta begrepp, utan att finna entydiga svar, ser fram emot ett nytt försök! Det är ju inte ofta som begreppet kultur kan ges en sådan klar definition, att det kan presenteras som kännetecknande för nation eller landsdel. I samma trappuppgång i vilket "svenskt bostadsområde" som helst, kan "svensk" kultur upplevas helt annorlunda av Johansson jämfört med Lundberg i lägenheten bredvid. Herr Skriftställare hyser den uppfattningen, att begreppet kultur är svårt beskriva objektivt om man vill sätta "svensk", "norsk", "kinesisk" osv framför den. Men som sagt Herr Skriftställare ska med spänning följa detta intressanta ämne!


Herr Skrift ställare snörade på sig de blågula danssandalerna och begav sig , som vanligt försenad, till kvällens begivenhet, som också var en fortsättning på ovan nämnda invifning.
Det var en trevlig fest, även om den optiska kabeln som förbinder hans dator med den virtuella världen gjorde upplevelsen lite hackig. Detta gjorde att han aldrig riktigt förstod hur den den tävling som utlystes fungerade. Men detta dra ingen vanära över arrangörer, utan får väl helt lastas på Skriftställarens hackiga förbindelse.
Han fokuserade istället på att med ryckiga rörelser försöka överträffa Hans Alfredssons "gamle man" i en en monolog från 60-talet. Ni minns han, som beskrev sig själv:

"Gammal man gör så gott han kan
dansar f-n så illa
hela kroppen rister han,
men ändan den står stilla."

Huruvida han lyckade överträffa detta eller ej får andra döma om. Ett vet han dock, att det är hans datorn, som bestämde att nu får det vara nog och kopplade bort honom från den trevliga gemenskapen på dansklubben. Han försökte logga in igen, för att i vart fall kunna säga tack och adjö. Men se det ville inte skriftställarens dator, så ovan nämnda rader får vara det tack adjö, som egentligen skulle ha sagts igår kväll!

Inte spelman på taket, men fest på taket

Torsdagen gick helt i vildsvinets tecken. Herr Skriftställare har lovat vännerna att hjälpa till med att amordna en fest, där ett visst vildsvin spelar en central roll. Det i Lejonkungen förekommande svinet Pumba, är ju inte det svin som skriftställaren efterletade. Han ville ha tag i ett vanligt europeiskt vilt svin. Det hela slutade med ett studium av vildsvinets anatomi på nätet. Därefter fogades prim til prim och slutligen efter flera timmars försök, deletande och "på-det-igen-anda" lyckades han framställa något som med litye god vilja , nog kan tas för ett vilt svin.
Denna möda, tyckte han, skulle belönas med ett ett mer festsprakande slut på dagen. Därför snörade han på sig Jivesandalerna och begav sig till PiratJennys festtak. Där förlustade han sig med övriga gäster. Faktiskt ganska många, det var svårt hitta utrymnme för Skriftställarens yviga dansanta rörelser.

Kvällen slutade med att Skriftställaren förlorade all kontakt med den virtuella verklighet, som intent utgör. Han spg det hela som ett tecken, att det var dags för danströtta tentakler att inta horisontalläge och invänta morgonen!

Dessförinnan hade ett antal bilder tagits som härmed publiceras och ger en aning om hur festglatt den taktradition håller på att befästas.
Inte fick Skriftställaren tillfälle att råda medavatarerna att ge kamelerna vatten innan de lössläpptes inför natten, men det vet väl de flesta numer, att det är viktigt!

Vissa dagar

Herr Skriftställare har ingen uppfattning om det nedan beskrivna är en generellt och/eller ett världsomspännande fenomen. En sak är dock säker vissa dagar bara är sådana.
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig nu givetvis frågan vad bluddrar skriftställaren om. Läsarens fråga skall inte länge till hänga löst i luften. Här ska minsann ordning och reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.

Skriftställaren vaknade denna morgon ocjhfann vid betraktande av densamma, att den kommit betydligt längre än Skriftställaren själv. Nymornad , frukostotrakterad försökte skriftställaren lyda det hoppingivande mottot "Carpe Diem", men utan märkbart resultat. Like en, för jägaren, flyende hind flydde dagen Skriftställaren. Försök att fånga dagen eller åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa, Det är nu, enligt klockan, väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen skriftställaren.
Som en luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på dagsljus tätt över skriftställarens boning. Den ludne sambon är det bättre ordning på, med skällande yviga gester gjorde han klart för Skriftställaren att en promenad till kanske skulle hjälpa. En sådan företogs, ett munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte föga. Regnet tilltog och novemberkylan kröp som hungriga sniglar innanför vinterjackan. Väl hemkommen inmundigande värmande soppa börjar dock dagen återfå något av sitt ljus !

Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!

Kom å drick kondenserad mjölk

Morgonen var lika regnmättad, som varje morgon denna usliga novembermåndad tyckts ha varit. Herr Skriftställare hade placerat tassarna i värmande filttofflor och skulle just hälla en slatt mjölk i kaffekoppen. Sanningen gick upp för honom... kylskåpets innanmäte var totalt mjölkbefriat! Inte ens bakom flaskan med annan dryck kunde han se skymten av mjölk.

Hans letande gick vidare. Kunde han av misstag ställt tetran i specerieskåpet, det har hänt förr! Men icke så. En burk med kondenserad mjölk fann han dock. Denna burk fick honom att minnas barndomens semestrar i de yttersta av den västkustska skärgården. Skriftställarens fader, som ansåg, att semestrar skulle skilja sig så mycket som möjligt från svagströmskonstuktionens exakta petimeterverksamhet, försökte inpränta i gossebarnen och hulda makan, att nu skulle det levas robinsonliv. Den enda eftergiften för det moderna 50-talslivet var ett lager av torrmjölk och plåtburkar med kondenserad mjölk.

Det trauma som dess produkter givit den uppväxande skriftställaren går inte att mäta eller förstå. Ännu i vuxen ålder och fostrande egna telningar har han avstått från att utfodra dessa med torrmjölksprodukter eller utsatt dem för den söta sliskiga smaken av kondenserad mjölk.

Att kondenserad mjölk fick sitt patent denna dag år 1884 av den amerikanske mjölkprudecenten John Megenberg är väl inte tiktigt riktigt! Gail Borden fick redan 1856 patent på kondenserad mjölk. Då det gäller Megenberg torde mer röra sig om patent på hur man förpackar kondenserad mjölk. Fast redan i slutet av 1700-talet hade ryska vetenskapsmän kommit på att man kunde reducera vätskemängden i mjölk med 25% och då fått en mer hållbar produkt.

Nå, nu var detta en historisk parantes. De västkutska barndomssemestrarna innehöll inte bara kondenserad mjölk eller en vattnig torrmjölksbaserad vätska till cornflaksen. Det innebar också en aldrig sinande variation av olika fiskrätter. Skriftställarpappan byggde till och med en rök vid strandkanten, där makrill och ål och andra fiskar röktes och serverades, med egenodlade morötter och potatis. Vitsås med kondenserad mjölk som bas. Kanske inte är så konstigt att skriftställaren och den yngre brodern tillhörde de få, som verkligen uppskattade skolbespisningen och ansåg att DÄR serverades delikatesser.

De andra skolbarnen tyckte vi var en konstig sort, som gillade skolmaten och RIKTIG mjölk!

Men de hade inte en far som på semestrarna lät bli att raka sig och iförd lederhosen och en sladdrig tröja, fiskade, rökte fisk, gjorde drycker och sås på mjölkpulver och denna sliskiga produkt som kallas kondenserad mjölk! De andra barnen hade pappor som överlät matlagningen åt mammor iklädda blommiga förkläden !

Än idag i nådens år 2009, ryser herr skrivtställare när han hör ordet kondenserad mjölk!

Arabiska dofter och ljus på Måndagsbörsen

I går kväll fanna Herr Skriftställare en väska på vinden. Han öppnade den ochsåg innehållet! Ur den slitna restrinken steg en doft av kamel, dadlar och kardemummakryddat kaffe. Han undersäkte försiktigt innehållet och fann efter att lagt kamelsadel och och den libanesiska vattenpipan åt sidan, den arabiska mansdräkten. Han provade nyfiket nostalgiskt dräkten och prålade sig, när han såg bilden av sig själv i den nu matta spegeln.




Fåfänga poser testades och olika solglasögon från en svunnen oassemester provades. I faxen smattrade en inbjudan till en arabisk kväll på Måndagsbörsen fram.
"Tala om tillfälligheter!"
Skriftställarens tanke var given, klart han ska göra ett besök . I denna dräkt är det dock ingen som kan se honom svänga sina lurviga. Han anropade en blå TP-taxi och begav sig åstad.

Han anlände oskadd, som vanligt något försenad. Får väl delvis skyllas på hans ovana att snabbt förflutta sig i fotsid klädnad. Redan var, till övervägande delen, oasen fylld med orientaliskt klädda människor. Oasens harem hade frikväll och den orientaliske potentatens kuttersmycken draperade festplatsen med kvinnlig fägring.
Sklivsnurraren Ikaros lät de lät arrakfläckade plamskivorna snurra på den kameldrivna skivsnurrarmaskinen. Musikaliskt välljud studsade mellan palmer och kamelstall.
Dörren till en nästan drömsk festyra öppnades än mer när Ali ropade sitt "Sesam öppna dig"!
De närvarande vare sig de var beslöjade femininer eller till persika tjuvar eller oljeshejkar förklädda maskuliner rörde sig rytmiskt i den arabiska oasförtrollade natten. Inte ett kamelöga var torrt! Det var en feststämning som nästan gick att ta på.
Återigen hade Måndagsbörsoasens bemanning lyckats skapa en trivsam och välkomnande fest. En helt vanlig måndagkväll blev därigenom mindre vanlig och lämnar ett speciellt utrymme i deltagarnas minneskammare.

När Herr Skriftställare längre fram på natten manade fram sin flygande matta för att bege sig hemåt och en sista kopp kardemumummakryddade kaffe påminde han de närvarande att inte glömma ge kamelerna vatten, innan de släpptes ut för natten.

23 november 1859

Herr Skriftställare3 satte ner kaffemuggen, som inhandlade i New Orleans 2002. Han lär de sista livgivande starkt svart kaffe värma de inre matkanalerna och kände hur de blandades med ostfrallan. Hans intresse fångades av en artikel i morgonavisan. Denna dag för 150 är sedan föddes, i New Yorks fattiga kvarter eller var det i New Mexico eller kanske rentav på Irland, en pojke som kom att kallas "Billy the Kid"
Kanske blev han så välnbekant att han s riktiga namn inte var känt eller i vart fall utsattes för viss dubier. Em del hävdar att han hette William Antrim, andra menar att hans namn var Henry McCarty, medan en del säger att William H Bonney var hans riktiga namn,
Hur som heslt så till hörde han den skara av nästa mytiska personer som levde på felsida av lagen, men ändå blivit något av hjältar för sin skurkaktighet. Möjligen kan detta bero på, att de likt sentida Robin Hood-figurer, faktiskt hjälpte en del personer som levde i förtryck och/eller fick tillskott av föda eller likvida medel av dess personer. Doc Hollyday, Jesse James, Charlie Bowdry, Billy the Kid med flera.
Billy the kid dödades, hävdar en del i Fort Summers , Texas av en sheriff kallad Pat Garret, som också skrev en bok om händelsen och blev en hjälte. Ju större bovar man fongat/dödat ju större hjälte!
Det är strax efter andra världskriget som myten om Billy the Kid tar en dramatisk vänding, då påträffar en detektiv Morrison en man som heter Ollie Patrick "Brushy Bully" Roberts. Denne brushy Billy erkänner inför Morrison att han är identisk med "Billy the Kid". Han hävdar att har inte sköts den sommardagen 1881 utan att det var hans vän Billy Marlowe som sköts. I dunklet , menade han sköt Garret fel person och han själv lyckades undkomma. För att dölja sitt misstag hävdade Garret att det var Billy The Kid . Skyndsamt begravdes Billy bara dagarna efter mordet. Garett skrev en bok om sina äventyr och förde till torgs att han var den som ändade storbovens Billy the kids liv.
Brushy Billy berättade för Morrison, att han blivit en kristen och fått Guds förlåtelse för sina illdåd, nu Billy han innan han dog också få verkställighet på den amnesti han en gång blivit lovad.
Morrison arbetade för att så skulle ske, vid den privata samtal som Roberts och Morrisson skulle ha med en statsåklagare om detta förvandlades till en mediacirkus. Den åldrade Roberts tappade koncepterna och gav ett förvirrat intryck. Några dagar senare drogs amnestin tillbaka.
Brushy Billy Roberts dog 1950 i en ålder av 91 år i ett slaganfall under en promenad till stadens postkontor!

Herr Skriftställare förundrades över denna gamla historia och hur den än idag fascineras så många människor och att ingen historisk klarhet över vad som hände kunnat fastställas.

Vamos a baila de tango

Tiden tycktes ha stått stilla. När Herr Skriftställare med sällskap anlände till Apmels tangofest igår kväll, var det som att förflyttas till tillbaka till den tid, då han lyckliggjorde (om han nu gjorde det) Montevideos gator.
Byggarinnan Kaja hade lyckats fånga färgsättningen på byggnad, så typiskt argentinskt, uruguaynskt.

Nu har ju tango inte alltid varid ballroomen okrönta festmusik, utan också en musik till bilket man fömedlade social och politisk protest. Detta fick till följd att under en period i argentinas historia, så häktades ledande tangomusiker på löpande band. Denna mörka tid i tangons historia märktes dock inte alls i går. Det var fest fest FEST FEST!

Inte minst gjorde de utmärkta latinamerikanska musikerna sitt till för att sätta lokal festprägel på fredagkvällen. Många avatarer i bästa tangoutstyrslen rörde sig latinamerikanskt rytmiskt över golvet. Här förmärktes inte något av den finska tangon lite mer mollstämda touch, utan durglädjen var i högsätet.
Apmel ,som med stor hjälp av Kaja Lurra, anordnat denna unika fest på svenska breddgrader ska ha en stor eloge och en stor tangoros!

TANGO om bara några timmar

Den nästan mytiska pardansen Tango har ett ursprung, som gäckar de flesta. En del menar att det är den dansen som kvinnor dansande i flamencons hemland. Andra säger att den fördes till Argentina och Uruguay med afrikanska slavar. En tangoskola föredrar dansa i 4/4-takt, medan den nu förhärskande skolan menar att 2/4-takt är det enda rätta.
En del menar att den ska ha en mollstämd melodi, men då har vi lämnat sydamerika och hamnat i vårt östra grannland.
Herr Skriftställare skulle lära sig dansa tango i Montevideo en gånbg för längesedan, det gick inte alls. Hade inte den rätt stringenta taktkänslan för denna dans. Jag har besökt en av tangokungarnas gravplats i Montevideo ... lade ursäktande en frisk ros på hans grav.
Nå det må vara storstadslummens, storstadshamnarnas och bordellernas dans, som med åren blivit salongsfähig. Allt detta spelar mindre roll, för i kväll är det
TANGOKVÄLL hos APMEL.
Lämplig landningsplats: http://slurl.com/secondlife/Solace%20Island/194/40/22
Tre tangomusiker framträder med start klockan 21.00
Före under och efter dessa framträdande blir det tillfälle till att själv testa den sensuellt stringenta pardansen.

En resa i en tavlas värld

Skriftställaren stod ensam på galleritunet denna
tropiska morgon på Art Island ön. Han hade just brottats med prims och script i syfte att göra en modern ljusstake till julen.
Den färglada interiören i Second Renoirs galleribyggnad lockade hans ögon och villigt efterlydde han deras önskan. Han lät apostlahästarna föra ögonen och resten av lekamen inomhus, för att återigen låta hennes bilder tala till honom.
De två hundarna Miro och Mopsen brydde sig inte om honom, utan skuttade runt i sin egen lilla scriptade värld.
Hans blick svepte över lokalerna. Luften vibrerade av färger och former. Det påvra trägolvets rustika texture tycktes anslå en grundton, till vilken tavlor och vaser utförde sin färgglada dans.
Skriftställarens ögon fastnade på en tavla, där till löv och blommor förklädda afrikanska dansare rörde sig i den afrikanska skymningen till trummors dova hjärtslag. Hans blicks sögs in i den mytiskt berättande dansen och snart var han en del av bildens berättelse. Saharas sand värmde hans fotsulor. De odefinierade skriken från djungeln förförde honom till en skuggdans i lägereldens sken.
Det är något visst med tavlor som kan berätta en historia. Kanske inte historien är den som artisten avsett, men det blir din historia, din sanning av den bilden.
Du som läser detta är välkommen och låta bilderna berätta din historia, förtälja din sanning!
Gör ett besök på Art Island!

Vinter i Fruit Island

Nu börjar de bli synliga, vinterlandskapen i Second Life. Även de mest tropiska simmarna hittar en yta, en bortglämd dal eller en plattform att bygga ett vinterlandskap.
Även den tropiska simmarna som går under samlingsnamnet Fruit Island har gjort sitt landskap.
Här finner du ett gnistrande landskap av frusna vattenfall och spegelblanka isar, lämpliga för skridskoåkning. Du får dela plats med några avancerade pingviner som på stålskodd fot far kors å tvärs över isen. Till din hjälp har du några trevliga skridskobollar.
Du kan även åka runt i en släde, som tar dig runt hela landskapet. Skulle du tröttna på stålskodd fysisk aktivitet finns det tillfälle vila sin lekamen vid lägereldar eller hyra ett trädhus.
Se bara upp för det randiga snökattdjuret som hungrigt bevakar ingången till en igloo.
Platsen väl värd ett besök både ensam och tillsammans med den, de du brukar göra utflykter med!

Oväntat möte i dimmig gryning

Det har nu gått två dagar och herr Skriftställare har fortfarande svårt att fatta att det hänt, som inte kan hända. Hans hela söndag uppfylldes av grubblerier över hur det, som inte kunde hända faktiskt hände. Eller var det han upplevde bara frukten av morgondimmans gryningsmagik.
Som vanligt gick Herr Skriftställare och den ludne sambon en tidig promenad, för att den ludne slulle få dränera systemet efter en lång natts vila. Visserligen brukar Skriftställaren observera saker på sina promenader, men denna morgon var öde. Längtan efter än mer kaffe och ännu en ostfralla dominerade hans tänkande. Inte ens den ludnes stilla gläfsande och allt ivrigare ryck i kopplet störde hans frukostvisioner.
Den ludne blev allt ivrigare i sina gutturala yttringar, svansen viftade alltmer glatt svängande.

Skriftställaren lyfte blicken från marken och mötte morgondimmans trolska ljus. Visst var sikten begränsad, men han såg inte det, den ludne varsnat. De två följde den sällan använda grusvägen. Den dunge av späda kortvuxna björkar format, som stått som svartvita streckgrubbar i dimman försvann då de rundade dungen.
Då såg han... i morgondimmas ljus.. såg han det som han aldrig trodde han skulle se. För det han såg, tillhörde inte denna världen. Det han såg var som en bild ut ett gulnat fotoalbum.
Där framför honom och den ludne gick Skriftställarens mamma i den mockajacka hon inhandlar samma år som skriftställaren fyllde elva år. Till vänster om henne gick skriftställarens dotter i de kläder, som han sist såg henne i. Gående på andra sidan av modern gick boxertiken Rita, ivrigt viftande på sin kuperade svansstump.
Skrift ställaren såg hur de var inbegripna i ett ivrigt samtal, men han kunde inte höra vad de sa. Sanningen att säga, så trodde han inte att han såg vad han såg, långt mindre förväntade han att han skulle höra något.
Farmor och sondotter gick i armkrok ivrigt språkande och boxertiken Rita instämde med markerade svansviftningar. De tre försvann bakom ett skjul och skrift ställaren ökade stegtakten. Han vill se gärna fråga varför, hur är det.....
När han och den ludne nått hörnet av skjulet låg grusvägen tom...
Den ludnes gläfsande och svansviftande hade upphört. Nog tyckte Skriftställaren att ett förvånande uttryck fanns i den ludnes ansikte.
Det enda som möjligen kan påvisa att det som inte kunde hända faktiskt inte bara kunde ha hänt, utan verkligen hände denna disiga söndagsgryning, är ekot av en replik från ett samtal som inte kunde förnimmas.

Lördagkväll och Fride Club

Lördagkvällen var nästan till ända, när Herr Skriftställare kom på att han skulle göra ett besök hos vännen Midnattsdotter och hennes club. Det var annonserat Rocknroll och kvällens skivsnurrerska Cherrie hade redan maxat tempot när Skriftställaren anlände. Troligen doldes han ankomst av någon virtuell teknikalitet, för de vanliga hjärtliga välkomstropen uteblev. Herr skriftställare lät sig dock inte nedslås, utan valde ett hörn där han kunde rocka loss. Känna de heta rytmerna fylla varje fiber.
Den ihärdiga mobiliteten Herr Skriftställare gav prov på utförde underverk med hans visibilitet, för plötsligen kom alla de välkomsthälsningar, som är så kännetecknande för den varma omhändertagande atmosfären på Frides Club.
De närvarande rörde sig ännu frenetiskt i takt med musiken, när Herr Skriftställare kände att sängen ropade hans namn. Med önskan om en god natt och rådet att ge kamelerna vatten, innan de släpps ut för natten, återvände han till nattens verkliga verklighetssyssla....att sova.

Tankar efter en kyligt bedövande morgonpromenad

Morgonens våta kyla trängde in i den lilla stugan, där Skriftställaren slöt filten tätare runt sig. Den ludne gjorde tappra försök att väcka den morgontrötte. Djupa hundartikulerade morgonljud väckte gradvis Skriftställaren till något mer medvetet tillstånd. Hasande fötter över golvet närmade sig kaffestationen. Snart fylldes rummet av den mest njutbara aromen av nybryggt kaffe. Skriftställarens humör ljusnade, borta var gårdagens dävhet. Misstankarna om begynnande nöffsjuka var som bortblåst.

Iklädd flera lager av ylletröjor, vindtygsjacka och regnkäder kopplade han hunden och inträdde utträdande i novembermorgonens iskalla morgonregn. Promenaden blev inte förkortad, utan tålmodigt vandrade de två den vanliga rundan. Det ska villigt erkännas att Skriftställarens tankar inte alltid var närvarande. Dock noterade han att monumentet över kortsiktigt och misslyckad kollektivtrafikpolitiskt beslut var lika icke inbjudande som vanligt. kanske, tänkte Skriftställaren, borde den miljöpartipolitiske beslutsfattaren själv bege sig ut med plastsäck och skräpplockartång och städa upp hållplatsen.

Skriftställaren och den ludne återkom efter dryga halvtimmen åter i stugan vars värem nu kändes nästan tropisk. Ett ivrigt frotterande av våt hundpäls vidtogs. Den ludne återvände belåtet till sin plats vid matsalsbordet, där han kan ha visuell uppsikt över allt det som sker i stugan.

I skrivarlyans bekväma arbetsstol, me ännu en kaffemugg värmande upptinande frusna fingrar började skriftställaren långsamt doppa gåspennan i bläcket och formulerade dagens första mening.

Kursverksamhet tycks vara populärt i den virtuella världen, präntade han långsamt. Måhända ska herr Skriftställare be sin vän den musikaliske brevbäraren att berätta för hågade deltagare hur man startar en musikalisk karriär i den virtuella världen. För egentligen kan vem som helst göra det.
Kanske vore en mer filosofisk kurs om hur vår etik och moral förändras då vi inträder i den virtuella världen också locka deltagare. Är det så att vårt medvetande flyttas till en annan dimension där verkligheten blott blir en fond inför vilken vi kan rättfärdiga vårt beteende i den virtuella världen?
Så övergår den kranke verkligheten i ett blomstrande andra liv, där det mesta kan rättfärdigas med , ... det är ju bara ett spel!

Natten kommer fortare nu

Rödsvart i Ladan

Herr Skriftställare gjorde ett avbrott i vinterbestyren och snörade på sig de röda lackskorna. Han begav sig till Ladan för att koppla av en stund med dans och social samvaro.
Frekvent bruk av Skriftställarens RL-telefon begränsade delvis hans närvaro i ladan.
Tänk om det kunde fungera så i RL att man kunde parkera sig dansande och sedan syssla med annnat. I detta fall så överträffar verkligheten inte den virtuella tillvaron, utan man måste faktiskt vara fysiskt närvarande.
Några bilder får ledsaga ärade läsaren i ett försök att beskriva den illustra samvaron i onsdagsladan. Under Frostlands flitigt skivsnurrande dansande de församlade i uppsluppen friskis å svettis-mobilitet. De som är fans av den italienska fotbollselvan Milan torde inte ha blivit besviken, för vad helst man tittade så var det rödsvart. Kanske inte riktigt en och annan hade trotsat temaklädslen, men var lika välkomna ändå.
Under kvällen utlystes också en tävlan om bästa rödsvarta utstyrsel. Många kände sig manade att tävla om denna titel. Röstningsmaskinen fylldes snabbt av allehanda namn.
Rödast av dem alla ansåg de röstande att Gittrika var och följdriktigt utsågs hon också till kvällens Senora Rojaynegra.


Strax före elva på kvällen ansåg herr Skriftställares internetuppkoppling att det vore skoj att för dröja hans replikförmedling. Hans kommentarer hamnade helt fel. En fördröjning på uppemot 90 sekunder noterades. Herr Skriftställare är inte dummare än att han förstod att detta var elektronikens sätt att tala om, att han behövde intaga horisontalläge i verkliga livet. Med önskan om en god natt och en maning att tillse attd e församlade gav sina kameler tillfyllest med vatten innan de släpptes lösa för natten loggade han ut och föesvann in verkligheten och ini Morfi armar!