lördag 7 november 2009
Nollad, frusen och less
Herr Skriftställare vaknade tidigt. Kvicksilvret i sin bana i termometern dansade en skuttig dans mellan 3 och 5 plusgrader. Inte ens en kopp av Zoegas bästa rostning kunde ingjuta liv i Skriftställarens kropp. Han noterade att den ludne sambon inte hyste något som helst medlidande!
Uppfordrande skrapade han med vänster framtass på kopplet. De pepparkaksbruna ögonen såg bedjande... nä mer befallande på Skriftställaren.
Fallande till föga för de uppfordrande åtbörderna från den ludne gick de två ut i morgondimman.
Inte en människa vaken denna tidiga timma.
Morgondimmans fuktighet kolliderade kylande med de delar av Skriftställaren, som ej täcktes av utstyrslar. Luktande varje grässtrå ledde den ludne de två!
De passerade den busshållplats som ersatt Vallby Centrums busshållplats. Den station bussförarna numera utropar som Varuintaget Vallby Servicehus. Herr Skriftställare undrade hur i all världen en kommunal allians med miljöpartiet kunnat välja en sådan hållplats, där dieselångorna från stillastående bussar förpestar servicehusets varuintag och köksutrymme. Skräpigt smutsigt, inte ens en papperskorg synes, trots stationen är den centrala busshållplatsen på bostadsområdet Vallby,sedan mer än ett år. Ett monument över ogenomtänkt trafikpolitiskt beslut!
Bland tomflaskor, ölburkar, pizzakartonger och annat skräp, satt en ensam ung kvinna och bättrade på morgonmakeupen. Hon måste haft bråttom, rädd att missa citybutikernas öppettider eller om det är arbetstiden , som måste passas.
15 minuter senare passerades ånyo denna skamfläck till busshållplats. Kvinnan satt fortfarande kvar, fortfarande bland skräpigheten bättrade hon på morgonmakeupen. Herr Skriftställare undrade i sitt stilla sinne hur mycket pannkaka en tidig bussresenär måste spacklas ,ed, för att det ska anses nog!
50 minuter ute i den kyliga fuktigheten lockade till lika lång tid en i varmt strilande dusch. Långsamt återvände värmen och livsgnistan till Skriftställaren. Nu återstår att se om denna gnista är tillräckligt för att också besöka det andra livet, den digitala verlighet, som så många tycks gjort till den enda verkligheten.
Etiketter:
Busshållplats,
digital verklighet,
miljöpari,
Second life,
Servicehus,
trafikpolitik,
Vallby,
Västerås
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar