Vem behöver Second Life, när drama finns mitt framför ögonen

När man läser , vilket inte händer så ofta, profiler på medverkande i Second Life, så står det ofta att vederbörande undanber sig att bli indragen i drama. Nu behövs dock inte SL för att uppleva drama. Det räcker att en tidig novembermorgon gå ut med den ludne sambon, vilket Herr Skriftställare gör dagligen.
Denna morgon passerade Herr Skriftställare och den ludne den stora ännu ödsligt tomma parkeringsplatsen framför en av stadens gymnasieskolor.


Den sömniga morgonpromenaden avbröts plötsligen av en vilt morrande grå Renaultbil som med ett hastigt ryck stannade intill den gröna sopcontainern. Ur steg en propert klädd man i de klägre 20åren. Han satte sig lutande mot motorhuven och tände en cigarett. Mannen spanade oroligt åt olika håll. Även på avstånd kunde Herr Skriftställare se honom le, när en större svart Volvo svängde in på parkeringsplatsen.
Volvon stannade nära Reanulten och ur steg en elegant klädd kvinna , på avstånd såg hon ut vara närmare 40 är 50. Mannen slängde cigaretten och skyndade sig omfamna kvinnan. En del pussande skedde innan de uppslukades av den store Volvons baksäte. Att något försiggick där i Volvon, förstod Herr Skriftställare av bilens rytmiskt guppande dans.
Efter tio minuterhade Skriftställaren och hans ludne vän, nått vägs ände och var på hemväg. Då de såg den stora svarta Volvon lämna parkeringsplatsen med skrikande däck. Den yngre mannen rättade till håret med ena handen och säkerställde att byxans blixtlås var stängd med andra handen. Den gråa Renaulten svalde ynglingen, ett ivrigt tjutande motorljud fyllde luften och även den bilen lämnade parkeringsplatsen.
Åter låg parkeringsplatsen ödsligt tom. Ingen kunde ha anat att något skett om inte en ensam hundägare passerat och sett!
Vem behöver Virtuella draman, när verkligheten bjuder på draman, bara man har ögonen öppna......