Kom å drick kondenserad mjölk

Morgonen var lika regnmättad, som varje morgon denna usliga novembermåndad tyckts ha varit. Herr Skriftställare hade placerat tassarna i värmande filttofflor och skulle just hälla en slatt mjölk i kaffekoppen. Sanningen gick upp för honom... kylskåpets innanmäte var totalt mjölkbefriat! Inte ens bakom flaskan med annan dryck kunde han se skymten av mjölk.

Hans letande gick vidare. Kunde han av misstag ställt tetran i specerieskåpet, det har hänt förr! Men icke så. En burk med kondenserad mjölk fann han dock. Denna burk fick honom att minnas barndomens semestrar i de yttersta av den västkustska skärgården. Skriftställarens fader, som ansåg, att semestrar skulle skilja sig så mycket som möjligt från svagströmskonstuktionens exakta petimeterverksamhet, försökte inpränta i gossebarnen och hulda makan, att nu skulle det levas robinsonliv. Den enda eftergiften för det moderna 50-talslivet var ett lager av torrmjölk och plåtburkar med kondenserad mjölk.

Det trauma som dess produkter givit den uppväxande skriftställaren går inte att mäta eller förstå. Ännu i vuxen ålder och fostrande egna telningar har han avstått från att utfodra dessa med torrmjölksprodukter eller utsatt dem för den söta sliskiga smaken av kondenserad mjölk.

Att kondenserad mjölk fick sitt patent denna dag år 1884 av den amerikanske mjölkprudecenten John Megenberg är väl inte tiktigt riktigt! Gail Borden fick redan 1856 patent på kondenserad mjölk. Då det gäller Megenberg torde mer röra sig om patent på hur man förpackar kondenserad mjölk. Fast redan i slutet av 1700-talet hade ryska vetenskapsmän kommit på att man kunde reducera vätskemängden i mjölk med 25% och då fått en mer hållbar produkt.

Nå, nu var detta en historisk parantes. De västkutska barndomssemestrarna innehöll inte bara kondenserad mjölk eller en vattnig torrmjölksbaserad vätska till cornflaksen. Det innebar också en aldrig sinande variation av olika fiskrätter. Skriftställarpappan byggde till och med en rök vid strandkanten, där makrill och ål och andra fiskar röktes och serverades, med egenodlade morötter och potatis. Vitsås med kondenserad mjölk som bas. Kanske inte är så konstigt att skriftställaren och den yngre brodern tillhörde de få, som verkligen uppskattade skolbespisningen och ansåg att DÄR serverades delikatesser.

De andra skolbarnen tyckte vi var en konstig sort, som gillade skolmaten och RIKTIG mjölk!

Men de hade inte en far som på semestrarna lät bli att raka sig och iförd lederhosen och en sladdrig tröja, fiskade, rökte fisk, gjorde drycker och sås på mjölkpulver och denna sliskiga produkt som kallas kondenserad mjölk! De andra barnen hade pappor som överlät matlagningen åt mammor iklädda blommiga förkläden !

Än idag i nådens år 2009, ryser herr skrivtställare när han hör ordet kondenserad mjölk!