fredag 11 december 2009

Hemligt uppdrag, sa ...

... chefredaktören Ben A Mittrén och kliade sig konspiratoriskt på den av oansat skägg täckta hakan. Herr Skriftställare tittade storögt på sin uppdragsgivare och undrade vad som nu skulle läggas på hans axlar. Han var i och för sig inte ovan vid de mest skräckinjagande reportageresorna. Denna gång skakade det i hans inre, när redaktör Mittrén fortsatte;
- En bekymrad läsare har ringt och berättat för oss att en ljussekt har hemliga ritualer för sig i närheten av Svenska Ambassaden. Våra kontakter i området säger att beredskapen är hög. Man befarar terroristattack av den fruktade 13-decemberligan.

Herr Skriftställare satte sig ner i cafeterian och med en kopp kaffe läste han den mapp han fått av Ben A Mittrén. Tydligen har denna grupp av icke så ljusskygga individer funnit i flera hundra år. Inspiration har de fått inte bara av 300-talsmyten om den goda Lucia från Sicilien. Det finns även kopplingar till medeltida julspel om jesusbarn (Krist Kindlein) och Lucifer. En viss Sankt Nickolaus har även han haft ett finger med i spelet med att skapa den den moderna 13-decemberligan. Det finns vissa etnologer, som hävdar att den person ligan hyllar är en ohelig blandning av Lucia, Jesusbarnet, Nickolaus, jultomten och Lucifer.

Fylld av nyvunnen kunskap tog sig Skriftställaren till platsen för de påstådda terroristövningarna. Ett smygande i buskarna blev hans huvudsakliga sysselsättning denna torsdagsskymning. Lådkameran var laddad med den mest ljuskänsliga film han hittat. Han var fast övertygad att avslöja dess hemskheter för Avisans läsare.
Där såg han något märkligt. Ett jättelikt altare var rest mot skyn. Det sprudlade av ljus, gnistrade konspiratorisk emot den lilla grupp av svartklädda individer som stod i stum åkallan. Hans fingrar darrade när han lät lådkameran föreviga det han såg. Nästan sakral musik låg som en bedövande matta över naturscenen framför honom. Buskarna stack illasinnade Skriftställaren i ansiktet när han ålade sig fram genom buskagen. En grupp mestadels vitklädda människor skred ritualistiskt fram mot scenen. De tycktes bära avlånga vita granater i sina händer. den brinnande stubintråden brann med en hotande flamma.
Skriftställaren upptäckte att han var inte ensam reporter som smög i buskagen, han igen kände en reporter från en av piratavisorna i den lilla staden, Nå han skulle minsann visa vem som var den bäste. Han vågade, lätt förklädd till en trädgren, sig ända fram till en bänk och kunde ta det avslöjande fotografiet! Nu visste han. Nu förstod han!
Här lämnar vi Skriftställaren, för det känns inte speciellt intressant för er läsare att berätta om hur han sitter i sin lya och skriver om det, som ni alla kan vara med och uppleva!
Skriftställarens reportage kommer i söndagsbilagan. Men ni kan ligga steget före genom att besöka Second House of Sweden på lördagkväll klockan 20.00 eller22.30. Ni kan själva vara med och avslöja vad Lussebrudarna med följe vill förkunna för er.




Så kom. Upplev! Beröres!

1 kommentar:

  1. Hahaha jättekul skrivet. eftersom jag satt i busken o fotade på andra sidan.. och vet vad du skriver om.. törs man gå dit.. sa du granater i händerna? :-DDD

    SvaraRadera