JULSAGA del 2

Jag måste få skriva ner, medan jag ännu minns, tänkte han och öppnade dörren till stadens restaurang. Han bad servitrisen om en jultallrik och en penna och papper!

- En penna kan du få låna, sa den tuggummituggande servitrisen. Föraktet i hennes röst var tydlig och nonchalant slängde hon en filtpenna på bordet.
-Du har väl inga pengar, fortsatte hon, så hur ska du betala för jultallriken du beställer?

Dansbandmusikern tittade upp på henne med stora förväntansfulla ögon.
- Det jag har här, sa han och pekade på sin panna, är värt mycket mer än alla de pengar som finns.
Han tittade vädjande på henne. Det var något i hans blick, som bevekade servitrisen eller om det var julstämningen som fyllde henne.
- Sitt du här och värm dig ett tag, jag ska bjuda dig på en kopp kaffe.

Den gamle spelemannen läppjade tankfullt på på kaffet. Han vecklade ut en servett. De en gång så flinka fingrarna var inte lika flinka längre. De nottecken som han plitade ner var inte så lätt att tyda för andra. Han blev allt mer ivrig. Servetten var snart fylld med allehanda notkrumelurer. Han började att fylla bordskivan med samma otydliga krumelurer. Kaffet var snart urdrucket och då han efter knappa timmen såg ner på bordskivan, spreds ett stort leende över hans ansikte. Detta var vad han drömt om. Hans julmelodi fanns där framför honom. Den fullklottrade bordskivan strömmade mot honom. I hans leende reflekterades de jublande trumpeteran och sjungande stråkarna. Hans händer klappade ljudligt takten mot bordskivan. Ögonen lyste!
Han tittade sig triumferande omkring. De övriga gästerna kunde se hur hans ögon lyste son fyrbåkar i den halvdunkla matsalen.
- Detta är den finaste julmelodin som skrivits, sa han med av upprymdhet spruckna rösten. Kom ihåg det, när ni sjunger den, att ni var med när den skrevs. Hans röst blev allt mer exalterad och högljudd.

Servitrisen kom fram till honom och tittade med förfäran på den fullklottrade bordskivan.
- Men vad har du gjort, skrek hon ut, har du förstört bordskivan, din slarver!
Hon fattade honom under armen och med milt våld föste hon ut honom ur lokalen. Kylan slog emot hans ansikte med kraft. Han vände sog om och såg på servitrisen, som hytte med näven mot honom.
-Ta vara på bordskivan, vädjade han, den är värd många pengar nu!

Servitrisen återvände in i restaurangen. Hon muttrade många föraktfulla ord om alkoholister och uteliggare.Hon fick tag i en trasa. Med bestämda nästan aggressiva rörelser torkade hon bordskivan ren från, fattigmansklottret, som hon sa. Det gick åt nästan en halvflaska rengöringsmedel innan bordskivan var tjänlig, att servera på igen.

Fram på förmiddagen på julafton hittade de den gamle spelmannen i en snödriva. De såg på honom och det leende som lyste från hans stela ansikte. Polismannen , som noterade de faktiska omständigheterna i sitt notisblock, tittade upp på sin kollega och sa:

- Han måste ha sett något mycket vacker, innan ögonen miste allt liv och slocknade!