Skriftställarens morgonfika och en borttappad hund

Ibland finns det för skriftställaren inte så mycket skriva om. Kunde tänkas han hade vettet , att helt låta bli då! Men icke då, så klok och förståndig är han inte.
Denna morgon satt han i skrivarlyan och njöt sitt morgonkaffe med dopp. Sudolon var färdiglöst. Han småtittade lite på ett av tevekanalernas morgonprogram. Där man just annonserade ett inslag om cyberkapitalism. En för skriftställaren okänd forslare, Peter Zackariasson, hade skrivit en bok om ämnet. Program ledarna gav exempel på program i cybervärlden, som genererarRL-pengar till sina deltagare. SL och WoW nämdes som såda "spel". Och en något laid-back WoW, förklarade att hon skulle logga in och döda drakar, så de "droppade" " items", som han kunde "picka".
Skriftställaren funderade . Kan det vara så att detta nämnande av SL och WoW i samma sammanhang, lockar deltagare toill SL i tron att de ska få döda och skjuta? Kan besvikelsen över att detta inte var avsikten med SL och att SL inte på samma sätt som WoW är ett spel, skapa destruktiva yttringar, som skadar det andra byggt i SL?
Forskaren försökte skjuta in en förklaring.
- I Second Life försöker man likna den verkliga världen så mycket som möjligt, medan WoW försöker man avvika som mycket som möjligt från den verkliga världen!

Det må vara hur det vill, tänkte Skriftställaren. Nu fanns inte tid för mer intellektuell verksamhet, utan en promenad med den ludne sambon var på agendan. Skriftställaren snörade på sig snöskorna, virade den långa halssjalen flera varv runt rint halsen. Drog ner mössan över öronen. Så begav sig de två ut i snöyran. De små nubbhårda snökornen piskade mot Skriftställarens ansikte. Kylan, rå och isande, fann vägar för bi alla klädeshinder skriftställaren kommit på.
Denna morgons väder, direkt från stugvärmen, kunde inte vara mer strapatsril än vad nordpolsfarare får erfara. Huttrande såg han hur den ludne pulsade i decimeter hög snö. Hur den ludne tog halvmeterhöga krumspråmg av lycka. Rullande sig behagfullt i den vita nederbörden.
Skriftställaren utböt några ord om den förskräckliga vintern med en förbryllad migrant från söder om medelhavet. När hans uppmärksamhet åter riktades mot det vita fältet, där den vita ludna sambon borde utföra sin ystra välkomstdans till snön, så var han borta.
Vart han än tittade, så var fältet till synes helt hundbefriat! Ett fält befritat från hundar var inte vad Skrtiftställaren hade väntat sig. Det var svårt att se också, för den nedfallande vita nederbörden skymde delvis sikten.
Skriftställaren bifogar en bild och ber om hjälp att finna den borttappade ludne!

Stugvärmen var välkomnande varm. Kaffet nybryggt och förföriskt doftande.

Nu är det bara 9 dagar kvar till Jul!