Kort dags färd mot Vikingaland

Så gick onsdagseftermiddagen mot sitt slut och förvandlades sakta till afton den 3 juni i nådens år 2009! Fick ett meddelande om att nya simmar skulle inkorporeras i den norska delen av SL Det var, om jag minns rätt, aktörer som Norskt Bibliotekssällskap och någon Teknisk högskola som lät sina simmar knyta närmare geografiska band med det befintliga Second Norway! De bevingade TP-sandalerna påsattes och iväg jag for. Landade nära en bro som jag likt Bockarna Bruse beträdde klampande. Inget troll frågade vem det var som förde oväsen. Tittade över kanten på broräcket och fann ett skeppsvarv, där drakbåtar byggdes. Då jag fär många månvarv sedan tillsammans med Charlotte Rhino och Ewa Aska byggde en vikingautställning, så var mitt intresse väckt. Jag fortsatte min vandring längs den brutna stigen och omslöts av historiens vingslag!
Där i slänten hade vikingen Magfager och hans son Ulv Magfager- son slagit upp sin handelsbod. De saluförde all möjlig utrustning som ingen medveten viking kan vara utan. Visst hade man glömt fylla i rutan For Sale. Så de som ville handla ett halssmycke med Tors hammare fick nöja sig med att veta att det var gratis. Men vikingasvärd, vikingakläder, mjödhorn och annan nödvändig utrustning för den sanne vikingen fanns till salu for det rimliga priset av 0 penningar.
Magfager menade att än hade den globala finanskrisen inte nått hans bod, utan kommersen var god även om man inte blev fet av det!
Det är ett bra anslag med handelsbod, för vikingarna var ju framgångsrika köpmän och hant- verkare. Jag lämnade handelsmännen med ett hurtigt Hej och Odens välgång till er!
Min vandring fortsatte längs fjordväggar, vikingastugor, laxfiskande vikingar och sluttande älvstränder! Imponerande bygge ! Ja till och med en fiddlande viking fanns att inte bara beskåda utan medlest touch så kunde man även höra honom spela. Bytte några ord med en plöjande vikingbonde, som brättade att han och hans manliga kollegor när sådden var över skulle åka till england för att söka avyttra en del produkter de tillverkat under den mörka vintern. Han log lurigt bakom det spretiga skägget och mumlade något om kanske det blir lite råkurr med.
Det blir nog så, sa han, då några gotländska perkahuliganer mönstrat på båten. Får de för sig att skottarna är bättre på stöta stång, så kan det gå livligt till.
Men det tiden den sorgen, just nu så gladdes han åt att sådden snart var avslutad. Moran hemmavid hade färdigställt mjöd- brygden och en gris var slaktad för de snart kommande festerna runt midsommar. Det ska bli en fröjd att se fränder från när och fjärran på gården. Sen avslutade han hastigt vårt samtal. Oxarna drog i väg åt fel håll och mellan ansträngningarna att hålla oxarna i rätt fåra ropade han, hälsa på moran i stugan min!
Tyckte det lär som ett bra förslag kunde vara intressant å se vad den kvinnliga delen av vikingapopulationen sysselsatte sig med en sådan här vacker försommarafton!
Med ett Odens fred steg jag in i stugan och hälsade på moran Odensa och hennes ogifta syster Siggun. Båda var ivrigt sysselsätta med att textilarbete. Karlarna måste väl ha något med sig som kan locka de engelska damerna att handla , var Odensas krassa kommentar. Jag är beredd hålla med. Vackra vävnader i matta mättade färger framställdes av flinka fingrar. Frågade om bonaden på väggen var till salu. Blicken som kvinnorna gav mig var tillräckligt svar. Den var inte till salu. Vad tror du vi tittar på under mörka vinterkvällar, när vi inte har kabelteve eller annat modernt påfund. Nöp mig i armen för att kolla om jag drömde. Tyckte det var en konstig kommentar. Men vad vet jag, huruvida valans talanger fanns i dessa kvinnor. Jag lämnade stugan för att återuppta min vikingavandring.
Ute på gårdplanen var det dukat till fest. Jag satte mig ner hos två svenska turister Loo och Longlione. Nu var det ingen större överraskning att jag träffade dessa, då det var Loo som fäste min uppmärksamhet på att denna sim fanns. De är båda förnöjda bosättare på den norska delen av SL och har denna och andra imponerande nörska installationer nästgårds. Då jag av skäl som väl närmast kan hänföras till badsäsong och badbyxmode är jag försiktig med vad jag äter. Så nöjde jag mig med se på när de andra åt. De frossade i hembryggt öl och saftiga skinkstekar. Vårt samtal leddes in på frånvaron av gaffel och att vikingamammor nog inte sa: Stoppa inte kniven i munnen lille Hårfager!
Jag lämnade de frossande vikingaturisterna åt sitt öde och återvände till början för min vandring.
Där fann jag en trappa som syntes leda in till ett nytt äventyr en ny upptäcktsfärd.
Men det får bli en annan gång. För just då påkallade vovven Harpo min uppmärksamhet på att det var dags för en annan typ av vandring.

Vill ni göra samma hänförande upptäcktsvandring, som jag i den norska vikingavärden, så tveka inte. Glöm dock inte att packa ner ett glatt humör i ränseln!

http://slurl.com/secondlife/Norgesbiblioteket/114/141/22