Ögonblick från en osorterad morgonvandring

Herr Skriftställarens planer på att bevaka något skeende i Secon Life i går kväll lom på skam! Ett SMS krävde prompt bärhjälp av herr Skriftställare. Villig att vara behjälplig begav sig skriftställaren med luden följeslagare till SMS-skickarens hem. Efter att idkat ansträngande möbeltyngande kroppsrörelser slog sig vännen hans hulda och skriftställaren ned i trädgårdsmöblerna, samtalande om både det ena och andra. Ett glas vin eller två gjorde talmuskulaturen än mer villig att röra på sig.
Vi samtalade bland annat om den virtuella mötesplats som Second Life är. Hur detta andra liv på många sätt är en spegelbild av det samhälle vi lever i. Men också vilken frigörande värld det är. Där deltagarna vågar prova sådant som verklighetens preferenser hämmar. Vi var överens om att också verkligheten borde kunna erbjuda sådana kravlösa gemenskaper, där individen kan frigjord samagera med andra.
Konstaterande detta bjöd Herr Skriftställare farväl och återvände med ludna vännen till hemmets tysta vrå! Upptäckte att datan glömts stängas av. Utkastad från SL pga inaktivitet stod det. Passar på be ärade bloggläsare om ursäkt i det fall ni sökt kontakt med närvarande men frånvarande Spoonhammer!
Vaknade till en ny solig varm morgon! Laddade bryggaren med nymalet kaffe och tog den ludne på morgonpromenad. Sommarmorgonen var ljuvlig. Sakta strosande genom bostadsområdet noterades att skateparken redan var befolkad med tidig skateåkare och hans på en bänk sittande, stickande moder.
Det byggs en upplevelsepark strax brevid skateboardparken. Kan bara skönja vad som ska upplevas! En överdimensionerad soffgrupp! Ska den vuxne sitta där och känna sig liten? Ska barnet sitta där och känna sig ännu mindre?
Funderande på dessa frågor angjordes det lilla torget framför ICA-butiken. Den ludne parkerades och surrades. En något ännu överföfriskad man hälsade fryntligt på oss, men framförallt på den ludne!
- Idag tycker bara hundar om mig, sa han och tittade sorgset på mig!
- Är det så illa, svarade skriftställaren frågande.
- Är helt bombad, blivit för mycket alkohol å då kan man bete sig dumt, sa han nästan självanklagande.
- Det är väl något vi får dra lärdom av, sa skriftställaren nyktert levnadsvis, ju äldre vi blir ju sundare bör vi leva!
- Ja, kanske det, sa den något dagen-efter-flummige mannen. Får inte komma hem förrän jag nyktrat till!
-Du kan vakta vovven, medan jag går in och handlar. Sa jag, ivrig att visa att alla inte fördömer!

Inhandlade färska frukostbullar.Återvände till hundparkeringen. Mannen sitter med korslagda ben på marken. Han pratar förtroligt med min vovve. Vovven har blivit, så plötsligt, samtalsteapeut. Jag tackar för att han så väl tagit hand om min ludne vän och beger mig hemåt. Där jag vet nybryggt kaffe väntar! Vovven vet att det är dags för de så omtyckta dental sticks! Ja, även en luden vovve behöver tandvård.
Så börjar en ny dag! Man kan dra täcket över huvet och förbanna dagen. Man kan sätta sig upp hälsa den nya dagen och se, ta tillvara de möjligheter den ger!
Valet är ditt!

(Bilden är helt frikopplad från den i bloggen nämnde mannen! )