Framför mig och den ludne går en pappa med två små betagande döttrar. De stannar vid en papperskorg och jag hör pappan instruera de två små, hur viktigt det är att man inte slänger glassomslag och annat avfalls på marken. Han visar med en tydlig gest att papperskorgen har ett syfte. Den finns där just för deras skull just nu. Flickorna mottagliga för pappans föräldrarmetodik hörsammar uppmaningen och sträcker sina tunna redan solbrända händer mot papperskorgens intag!
Jag ler för mig själv och tänker det finns hopp för ett renare Sverige.
Döm om min stora förvåning...
30 meter efter passerat papperskorgen ser jag pappan skaka sin vänsterhand. Ett stort tomt cigarettpaket singlar påtagligt snabbt mot terra firma!
Våra barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör! Så vad gagnade den långa pedagogiska utläggningen om papperskorgens närvarande och funktion egentligen för roll!
Lyckades fånga pappans blick och vet att han förstod vad jag tyckte. Det syntes på hans skamset nedslagna blick och sitt ivrigt påskyndande på barnen, för att avlägsna sig från min kritiska blick. Mina egna barn skulle sagt, "..nu fick du den där lärarblicken igen..."!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar