Utflykt och märkliga syner

Efter att nogsamt tillsett att vovven fått sin kvällspromenad och herr skriftställaren själv tillförts kvällsföda återvände jag till Sl för en kvällssession. Galleriet var tomt på önskad avatars närvaro, så jag beslutade för att göra en utflykt. Hittade något som hette Magic Land. En förtrollad kväll skulle vara bra som omväxling till den icke så förtrollade höstdagen ute. Ja dagen hade fräckheten påstå det var 2 juni och försommar. 8 grader varmt och regn... vad mer kan man önska av en dag i tidig november!
Medels det förträffliga TP-systemet upplöstes jag i atomer och sattes ihop igen vid ingången till Magic Land. På lätt laggiga ben inträdde jag i detta sagornas värld. Ett tågset, körd av en tågförare som såg ut som en fladdermus bakifrån, kom jag till de mer centrala delarna av denna sim. Besökte tomorrowland, där det såg ut som Alice i Underlandet och Chesirekatten nyss avslutat ett teparty. Lätt förundrad och på alltjämt laggiga ben lyckades jag förirra mig in bakom en kuliss. Lyckades med uppbjudande av de krafter laggen kvarlämnat i mina spiror nå fram till en del som var en ödslig gata i Vilda västern. Saloonen fanns där och vid ett bord på den för tillfället hästfria gatan var ett bord uppdukat. Jag erbjöds en cowboyhatt och en kalkonklubba. Det var skönt för en laggangripen skriftställare få sitta ner och vila.
Medan jag satt där blev jag genom en gruppinbjudan inviterad till en musikkonsert. En trevlig sing and songwriter skulle framträda. Han sas utföra under med sin gitarr och min inställning till sångare med gitarr uppå magen skulle aldrig bli den samma. Jag vet inte det jag. Ganska så svårflirtad när det kommer till musik, men på äldre dar har jag blivit mer ödmjuk! Det började tokigt , då gitarristen kraschade och den fåtaliga publiken verkade bli utan både sång och mästerligt gitarrspel. Nu gjorde inte det mig så mycket. Hade blivit fascinerad av vad ett laggigt SL kan erbjuda av varelser man annars bara ha läst om. Damen utan underkropp, Skäggiga damen, världens starkaste man å allt vad det nu kunde vara för märkvärdigheter man kunde se. Vad jag fick se...Damen utan överkropp!!
Nu hade sångaren kommit tillbaka och efter en del inställ- ningsproblem började så konserten. Jo, nog kunde pojken både sjunga och spela gitarr. Men inte var det så samhällsomstörtande som den inbjudande reklamen låtit påskina.
Efter ett par låtar började Herr Skriftställaren att allt mer lida av
laggen. Den fascinerande damen utan överkropp började nu dansa. För att citera och travestera en revyhistorisk gammal man i herr Alfredssons skepnad: Hela kroppen rister hon, men bålen den försvinner!
Ja det var mer än bål som hade försvunnit, men min klädsamma blygsamhet förhindrar att jag nämner övriga försvunna kroppsdelar vid namn. Det är skoj med utflykter i laggens SL!